Förra veckan startade kursen på HAB. Jag hade sett fram emot att få sätta igång och det kändes bara bra när vi väl var där.

Vi sitter alla i samma båt.

Det är lite speciellt att sitta tillsammans med andra föräldrar i liknande hemsituationer som vi själva lever i. Alla har vi underbara älskade och fantastiska barn som ibland blir för mycket, blir svåra att hantera och som är utåtagerande. Vi är en liten grupp som ska träffas under flera eftermiddagar för att lära oss knep och få verktyg som kan hjälpa oss och våra barn att hantera olika situationer.

Jag är helt övertygad om att alla vi som sitter där runt det ovala bordet både hanterar massor av olika situationer  och dessutom säkerligen har provat på både det ena och det andra för att finna lösningar i stunden och mer hållbara sådana. Ändå behöver vi och söker vi mer information och stöd och det är jättebra!

Det saknas ett facit.

En autismdiagnos kommer inte med en manual eller en inspelad cd med lösningar och tips. Det får man själv leta reda på. Dessutom är en person med autism precis lika unik som alla andra så det går inte att säga exakt vad som kommer att fungera och vad som istället kommer att trigga igång. Det är ett detektivarbete som är en ständig process eftersom barn med autism och adhd utvecklas och går igenom samma faser som barn utan sådana diagnoser. Med andra ord så kan det som fungerade vid 3 års ålder vara rena katastrofen vid 5 års ålder och totalt verkningslöst vid 7 års ålder.

Jag tycker det är spännande och mycket givande att lära mig och förstå alltmer. Det är fascinerande samtidigt som det är jäkligt påfrestande och utmattande. Egentligen är det ett heltidsarbete i sig att ha barn med npf-diagnoser så jag förstår till fullo statistiken som säger att vi ligger i topp vad gäller utmattning och stressnivåer när man har tittat på föräldrar till barn med funktionshinder och/ eller andra handikapp. Jag förstår även behovet av att finna relevanta lösningar i vardagen för att minimera stress och skapa mer ro och harmoni.

Kursen i problemskapande beteende.

Idag var det andra kurstillfället. Vi hade fått lite saker att fylla i men det hade både jag och R helt missat. Veckan som gått har varit rätt luddig och jag har haft svårt att veta vilken dag det är. Helgen i Småland var toppen men allt har varit lite abstrakt sådär och jag glömde pärmen i bakluckan så det blev inget ifyllt. Det gör ingenting. Vi gjorde det på plats och i den här gruppen kan man glömma eller bara inte orka. Så skönt…. jag vill göra alla uppgifterna för vår egen skull och de kan vi göra i vår takt. Vi lär för livet, inte för just den här kurstiden.

Vår lilla grupp känns behaglig, förtrolig, intressant och varm. Jag känner mig trygg och kan utan omsvep dela med mig av tankar, känslor och situationer. Kursledarna tar sig an de olika ämnena med ett lugn och en öppenhet som skapar intresse känner jag. Det känns otroligt givande att få höra de andra föräldrarnas erfarenheter, lösningar och idéer. Rent krasst är det ju så att bara de som själva sitter med personlig erfarenhet vet och kan förstå vad man upplever. Det går inte att köpa för pengar eller studera sig till och för mig känns det ovärderligt.

Som jag upplever det är det ett forum där jag slipper bli dömd och ifrågasatt eller kritiserad. Istället nickas det igenkännande, man lyssnar på varandra för att stötta och få insikter och man kan skratta innerligt tillsammans. Det är en befrielse att kunna få visa vad som sker, att man inte orkar eller hur mycket man faktiskt gör. Att få uppleva att man inte är ensam utan vi är flera som kämpar och jobbar för en bättre vardag, en fungerande skola, ett accepterande samhälle och en tillåtande och förstående omgivning. Våra kursledare känns omtänksamma och goa, vi har faktiskt haft två av dem som kontakter på HAB och trivts bra tillsammans vilket jag även upplever den här gången.

NPF ger möjligheten att utvecklas aktivt och medvetet.

På ett sätt är det en fördel att ha barn med npf-diagnoser. Vi ställs inför utmaningar som kräver att vi rannsakar oss själva, utvecklas som personer och föräldrar och ger oss tillfällen att beskåda livet och dess mening på nya sätt. Många föräldrar går igenom svåra saker med sina barn såsom olyckor, droger, sjukdomar, mobbning och mycket mycket mer. Hur vi väljer att hantera det och reagera är högst individuellt. Npf-diagnoser försvinner inte och kan inte botas men vi kan lära oss förstå funktionshindret, hantera svagheter och utveckla styrkor, minimera utbrott och arbeta förebyggande.

Jag känner att vi, jag och R, behöver den här kursen. Som föräldrar med olika bakgrund och som man & kvinna med olika syn på saker och ting är det väldigt lätt att hamna i diskussioner eller bråk om hur man bör hantera olika situationer. Man hamnar i en konflikt gällande orsaken till att det skedde, vem som har rätt och vilka krav eller förväntningar som är realistiska. Båda är trötta och slitna och när man står där mitt i orkanen så hanterar man den efter bästa förmåga. Intentionen är en enad front och att stötta varandra men det går inte alltid som planerat. Speciellt inte när man ser det på helt olika sätt. Visst har vi många saker som vi lärt oss på vägen men det är verkligen viktigt att lära oss mer om problemskapande beteende just nu i vårt liv.

Ett bra kursinnehåll och framförallt är det givande att mötas som föräldrar.

Vi är en pionjärgrupp i vår stad men kursen har hållits på andra ställen. Kursen innehåller både information och små övningar under de 2 timmar som varje tillfälle pågår. Konkreta exempel från deltagare och och andra fiktiva exempel som speglar situationer som kan uppstå. Det känns intressant att försöka förstå, analysera och därmed också se på våra egna erfarenheter med nya eller mer erfarna ögon.

Föräldrarna är modiga, varmhjärtade och engagerade. Det ger mig så oerhört mycket att få möta andra föräldrar i samma situation. Att få prata och dela med mig om allt jobbigt som sker men även allt fantastiskt roligt och underbart! Precis så är det att ha ett barn med problemskapande beteende. Det är ett rent helvete ibland och samtidigt det bästa och mest kärleksfulla man upplevt. Vi har kommit till kursen för att vi vill och jag ser fram emot alla torsdagar som kommer framöver.

Kram, Sara