Konsekvenstrappan och den positiva skolan.

0

A kom hem i förra veckan och var rätt upprörd och bekymrad för skolan hade infört en konsekvenstrappa i LIG. Han sa att vi föräldrar skulle få betala en massa pengar och att han kunde bli polisanmäld. Hos mig slog det ann den där krigarsträngen som jag har låtit ligga och vila sedan sonens skolbyte i höstas. Åh nej, ska det här skita sig också?! Småpanik men jag vet ju att A både kan missuppfatta och även har en väldigt dramatisk ådra så jag insåg ändå att jag inte kan starta alla batterierna på en gång.

Jag skrev direkt ett mejl.

Skrev till lärare och till rektor och berättade vad som skett och om A:s reaktion. Frågade om vi kunde få se trappan och att det hade varit bäst om vi föräldrar först hade fått informationen för att kunna hantera frågor och känslouttryck. Skrev utöver det att jag föreslår en belöningstrappa eller ett motivationsschema istället då jag tror att de här barnen svarar mycket bättre på positiva saker och att deras självförtroende behöver arbetas upp. Fick ett trevligt svar tillbaka där de berättade att de hade planerat att informera oss men att situationer i klassen hade gjort att de kände att de ville och behövde prata med barnen. Vi föräldrar skulle få information på skolan och tillfälle att ställa frågor. Okej tänkte jag, det får jag köpa. Mitt möte blev redan den här veckan så tidsmässigt var det ändå bra.

Mötet var på skolan.

Igår var det så dags för mig att köra till skolan och få information angående konsekvenstrappan. Bara namnet får mig lite att dra axlarna uppåt. Konsekvens…. det låter så drastiskt och hårt. Naturligtvis är det min personliga tolkning av ordet men det låter ju knappast som att det är roligt. Jag var lite spänd men öppen och lugn. Allt jag vill är att A får det fortsatt bra i skolan. Att man tar hänsyn till hans funktionshinder och att man ser hans härliga personlighet för att kunna stötta honom i skolarbetet och i det sociala livet.

Min sambo kunde inte komma ifrån jobbet, han satt mitt i en stor inventering av muttrar, skruvar och bilar så jag åkte till mötet ensam. Det var en av pedagogerna som även är specialpedagog samt en elevassistent och rektorn som var närvarande i klassrummet. Jag trodde att alla föräldrar skulle vara på samma möte men rektorn berättade att de tyckte det var bättre att var och en fick sin egen tid och tillfälle att fråga. Jättebra tycker jag! I och med det så utgick allting från hur det fungerar för A och det var tanken också från skolans sida.

En ledning som är engagerad och intresserad.

Rektorn började med att fråga hur vi tycker att det går  för A, hur han mår och om det är någonting som vi finner problematiskt. Bara det…. att han bryr sig… på riktigt! Så jag berättade att vi tycker att det går bara bra, att A trivs och gör framsteg på olika sätt men att den här konsekvenstrappan har skakat om honom. Då förtydligade rektorn för mig att det är hela skolan som har infört den här konsekvenstrappan och inte bara LIG. Själva trappan är tänkt för barn utan de här svårigheterna som barnen i LIG har. LIG:s trappa har samma grund och steg men med skillnaden att det har tagits stor hänsyn till hur deras funktionshinder fungerar och att personalen har större tålamod och tolerans samt förståelse för barnens agerande.

En omarbetad trappa.

Trappan gäller således om barnen gör någonting med mening och inte i affekt. Även mitt barn ska komma ut i “verkligheten” och behöver lära sig att det finns konsekvenser av hans handlingar i samhället. Det svåra är att få honom att förstå eller acceptera det eftersom han ser på saker annorlunda och inte alltid kopplar ihop en händelse med vad som sker efteråt. Handling och konsekvens hänger således inte alltid ihop för honom. Vad jag vill få honom att greppa är att om han gör någonting med uppsåt och en medveten handling så får det konsekvenser. Man kan inte hota att ha sönder någonting eller kalla någon för fula ord eller riva sönder bara för att man vill och vill testa. Om det senare sker i affekt är vi i ett helt annat läge då han inte har förmågan att kontrollera sina handlingar på samma sätt.

Trappan förtydligar.

För mig kändes det här bra. Jag förstod hur de tänker och att konsekvenstrappan behövs på skolan. Det är vuxna som tar ansvar för vad som sker på skolan och barnen och deras föräldrar kan klart och tydligt se vad som följer steg för steg. På A:s skola handlar det inte om att klämma åt barnen utan precis tvärt om. Rektorn vill kunna gå in med rätt stöd och rätt åtgärder i tid, han vill kunna hjälpa barnet på bästa sätt med samtal eller annan insats. Han vill se vad som ligger bakom, hur barnet mår och har det hemma och i skolan. Det finns konsekvenser så som polisanmälan eller anmälan till socialen men det har att göra med handlingarna och om det faktiskt behöver göras något åt barnets situation. Han har även anpassad studiegång, samråd med LSR om annan placering och kallelse till elevhälsomöte i trappan.

Inga mobiler tack.

En annan bra sak är att det råder mobilstopp på hela skolan. Alla barn som tar med sig sin mobil får lämna den på morgonen till sin pedagog som i sin tur låser in alla telefonerna under dagen. Vid hemgång får man tillbaka den. Jättebra tycker jag! jag vet att det finns föräldrar som tycker att barnen ska få ha sin mobil då det skapar en möjlighet till social kontakt. Poängen här är att de arbetar med att få alla barn in i klassen och i gruppen. Alltså ska man inte behöva ha sin mobil för att kunna leka med andra eller känna stöd från de vuxna. Heja säger jag bara!

Det arbetar aktivt mot mobbning.

SAMS-gruppen står på konsekvenstrappan och jag frågade vad det var för någonting. Jag har aldrig hört den förkortningen förut. SAMS står för Stoppa All Mobbning Snabbt. Det är en grupp som aktivt arbetar för att stoppa mobbningen på skolan. Tanken är att de ska hjälpa eleverna att lösa konflikter. Att det är bättre om det inte är den ansvarige pedagogen utan andra som kan lyssna om någon känner sig mobbad eller mobbar. Föräldrar involveras snabbt och det ska ske en förändring inom två veckor annars går skolan vidare till nästa konsekvens. (!) Jag frågade rektorn om alla skolor ska ha en SAMS-grupp och han sa att Ja de borde de ha eftersom det underlättar arbetet.

Tänk om A:s gamla skola hade haft någonting sådant. Vilken skillnad det hade varit och inneburit för så många elever på den skolan! WOW! Finns det en sådan? Nej…. de lämpar över ansvaret på barnen istället vilket har fått rätt tråkiga konsekvenser i flera klasser. Då hade den pojken som retade A i förra veckan aldrig kunnat få hålla på och hans föräldrar hade blivit involverade direkt och inte kunnat smita undan.

En skola där de tycks fungera mellan de anställda, rektorn och eleverna.

Rektorer och pedagoger som arbetar tillsammans med barnen och föräldrarna, som kommunicerar sinsemellan och med alla för en positiv skola och en bra relation. En ledning som vågar ta ansvar och som arbetar för barnens bästa med tydlighet, värme, humor och stor kompetens. Ja hade inte E varit för ung så hade jag övervägt att flytta även honom till A:s skola. Den saken är klar.

De ska även göra en positiv belöningstrappa till LIG och arbetar främst med att få barnen att må bra och klara av saker i skolan. Det kändes bra att vi även pratade om det. Jag fick se bildscheman som de gjort och de ville veta mer om hur jag tänker och ser på A och hans personliga behov och funktion. Underbart! Jag blev så glad och lättad att det här inte var ännu ett skitmöte som alla de på hans gamla skola.

Vi hade bra och trevliga samtal och alla lyssnade på alla med A i fokus. Vi pratade om utflykter som de ska göra och jag ville gärna träffa de andra föräldrarna vilket de brukar göra vid en grillning så det planeras inom kort. Visst gör A saker som inte är jättebra och han testar personal och sig själv. Det är inget paradis på jorden men det är en jäkla bra skola om jag jämför med hans gamla! Helt ärligt kan jag våga påstå att hade han gått kvar i sin gamla klass hade han inte varit ens i närheten av där han är idag. Varken kunskapsmässigt, utvecklingsmässigt, psykiskt eller emotionellt. Jag är så tacksam för att han fick byta skola till sist. Rätt personal under rätt ledning med rätt förutsättningar och med rätt kompetens gör underverk!

Kram Sara

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke