Så har höstterminen 2017 börjat. Vi börjar bli lite varma i kläderna nu vad gäller tider, scheman och rutiner. Mina stora pojkar.

E är en skolpojke på riktigt nu.

E har börjat i 1:an och kunde omöjligt ha väntat en dag längre. Han var så redo att han nästan sprack! Förutom att skolklockan ringer in 08:00 varje dag så är han nöjd med sin klass, kompisarna och fröken. Han läser stolt allt möjligt, t.o.m. kortare undertext på tv:n! Fast att läsa högt när han har sin lästräning (läsläxa vill han hellre säga) går inte för då vill han lyssna och fylla i svaren i boken istället. Även för den här lille tröttern är det bra med brorsans Timetimer. När han väl har masat sig upp så ser han hur mycket tid som återstår tills vi behöver öppna ytterdörren och styra kosan mot skolan ett par gator längre ner. Jättebra! Han är glad och nöjd med den lösningen som från början var tänkt till A.

Nu spelar det ju absolut ingen som helst roll. Gagnas båda barnen så är det bara plus i kanten. Den här terminen går vi samtidigt med A och hans taxi. Det är lite mer stress om taxin är sen eftersom E absolut inte vill komma för sent. Han tycker inte om att dratta in när alla andra sitter i samling på golvet. Annars går det bara bra för E och det är skönt. Skönt att slippa oroa sig även om jag ser mer än vad pedagogerna vill eller vet om. Efter så många år av att behöva vara på min vakt, att behöva se allt som sker eller underlåtes så är mitt öga tränat och jag vet ju dessutom vad Skolinspektionen skrev i sitt beslut.

Att lära sig att inte hänga på bus.

Vad vi behöver träna lille E på är att inte hänga på när andra hittar på bus. Både fröken och fritidspedagog har informerat oss sedan vårterminen. Fröken med lite lätthet i rösten och fritidspedagogen med en allvarlig ton och anspelningar på att hamna i fel gäng så småningom. Vi kör med en medelvariant eftersom E själv blivit upprörd över att ha fått skäll av vuxna på skolan när han inte har gjort någonting men hängt på andra. Som jag sa: “de vet inte vem som gjort vad, bara att ni är där allihopa och då tror de att även du är med på det och då får du också skäll.” Så är det. “Lek med vem du vill men om de hittar på någonting som du vet inte är okej, då väljer du att gå därifrån eller stå kvar medan de andra sätter iväg.”

A har landat på sin nya skola.

Efter en lite skakig början på terminen har nu lugnet lägrat sig för A. Över lag i alla fall. Skadan på höger hand är jobbig att stå ut med och A trodde att han skulle få vara ledig från skolan 3 veckor medan det läker. Vi var på utvecklingssamtal för några dagar sedan, dagen efter att hans hand hade skadats.

Förra året var upp och ner, det var mycket att smälta och acceptera för A. Sedan slutet av förra terminen känns det annorlunda och det bekräftades nu. Båda lärarna var så nöjda med A och hur han är och hur det går för honom i skolan! Istället för att dras med när de andra hamnar i affekt eller hittar på någonting så har numera A en lugnande effekt på de andra pojkarna. A väljer att gå undan när det blir stökigt vilket är en stor skillnad i attityd och mognad. I och med att de alla tre numera går i samma klass så har det påverkat A positivt. Nu är det han som lockar med de andra när de inte vill gå till storklass! Förra läsåret vägrade A att sätta sin fot i den stora klassen. Vi bara gapar…. flera ämnen har de nu tillsammans med de andra i deras 5:a. Hemkunskap, teknik, gymnastik, bild, matte och no. Allt som oftast går de dit i samlad trupp. Underbart!

LIG-grabbarna har musik och slöjd ensamma. Efter musiken är A helt färdig och slut på grund av ljudnivån och får sitta med sin padda. Den har han förmågan att avsluta i tid eftersom lärarna använder den på ett lite annat sätt än tidigare. Fantastiskt!! De studerar, går igenom vad som gått bra och dåligt och kommer på nya lösningar för var och en i LIG. Heja heja!

A kan slappna av och tycka det är roligt.

Även vi kan se och uppleva ett annat lugn hos A. Visst är han trött på eftermiddagarna men han har kommit in i en andra andning. Läxorna är inte helt rutin ännu men det arbetar vi på. Han har landat i LIG och med sina lärare och de andra pojkarna. Det är ingen dans på rosor och vi är medvetna om insatserna som behövs men för mig är alla positiva saker fantastiska! Från att ha levt i ett ständigt negativt mörker kring allt vad skola heter och bara sett hur det blev sämre och jävligare för varje vecka har nu ljuset och hoppet kommit tillbaka till oss. Även A växer av att få beröm och att de ser honom. Själv blir jag så oerhört rörd, tacksam, glad och lättad över att vi är där vi är idag.

Det har gått exakt 1 år.

För 1 år sedan kom beslutet från Skolinspektionen samt det positiva svaret på att A fått en plats genom LSR. Livet höll på att förändras drastiskt. Det här året är det många nya ansikten på den gamla skolan. En av två rektorer, han som var den med huvudansvaret, han som jag mår illa av bara jag tänker på honom, han har slutat. Jepp, han har fått en ny placering som enhetschef i grannbyn och hans sista dag var i fredags. Tack så mycket säger jag! Jag hoppas att den nya rektorn är trevlig och bra. Jag hoppas också att hon som fortfarande är kvar inte fortsätter i samma spår utan att det nu kan bli bra för alla på den där skolan. Det återstår att se. Skulle vi mot förmodan behöva tampas med dem igen så är vi hysteriskt luttrade och vet vilka fula knep och lögner som de tog till för att skydda sig själva utan en tanke på barnet som led och mådde dåligt.

Vi tar ingenting för givet för vare sig för A eller E. Däremot så försöker jag slappna av och njuta av nuet som faktiskt är rätt bra med mina ögon sett.

Kram och namaste, Sara