Terminen började lite skakigt. Inte de två första dagarna, de var ändå okej men efter helgen så blev det stopp. Allt det nya kom ifatt A och saknaden av att ha sommarlov blev för mycket. Att inte ha krav och förväntningar på sig är nog något av det som är bäst med att vara ledig. Att det är lättare att hitta en lekkamrat och att man kan slappna av. Att alla slappnar av.
Nu är det skola som gäller och vi arbetar för att sonen ska komma dit. I bakhuvudet lurar allt som oftast risken för att bli en av alla tusentals hemmasittare. Vi arbetar dagligen för att A inte ska hamna där och numera har vi äntligen goda förutsättningar för att lyckas.
Som förälder är det knepigt för att inte säga jättesvårt när ens barn vägrar gå till skolan. Speciellt när de hunnit växa sig så stora att man omöjligen kan stoppa dem under armen och traska iväg. Det gäller att lyssna på vad som är fel. Försöka luska ut vad som gnager och skaver. Vad som är jobbigt, obehagligt, skrämmande, nytt eller annorlunda. Allt från att det är skolstart till att det är nya taxichaufförer. En flicka som lämnat klassen och en som är ny. Många övergångar och ovissheten om vad som förväntas av en. Inga sovmorgnar men istället nya scheman, tider och skola.
Redan första dagen i skolan var det föräldramöte för LIG. De som kom var jag och en annan förälder. Mycket information som alltid vid terminens början fast när man som nu sitter tillsammans vid ett bord och har möjlighet att diskutera, fråga och kommentera i lugn och ro så är det ändå bra. Att kunna fråga direkt om hur saker och ting fungerar och anpassas runt ens eget barn är super. Årskurs 5 innebär lite högre krav och nya omställningar. Det är saker som skiljer sig från hur A hade det i 4:an medans andra är samma.
LIG (Lokalt Integrerad Grupp) har samma lokaler som tidigare. Barnen får samma plaster som de är vana vid och de tre pojkarna känner varandra sedan tidigare. Den nya flickan är yngre och kommer inte att följa samma schema som grabbarna. Pedagogerna är de som barnen är vana vid plus en vikarie som ska vara där hela läsåret och som dessutom känner barnen sedan tidigare.
Pojkarna har placerats i samma stora klass för att de ska kunna stötta varandra och känna en trygghet i och med det. För A tror jag att det kommer att göra en stor skillnad. Han var ensam från LIG i sin förra klass och det är knappast lätt att vara den nye eller den som kommer och går i klassrummet. Nu när de tre musketörerna går i samma 5:a hoppas vi att A kommer att vilja vara mer i den stora klassen.
När det blev för mycket den där måndagen, som även var min första jobbdag efter ledigheten, blev det rörigt på morgonen och det var mest mitt fel. Jag var stressad av allt nytt jag med och blev rätt hyper när A:s hemnycklar var borta och taxin stod utanför och bara ville köra iväg. På vägen till jobbet ringde jag till LIG och fick tala med A och be honom om ursäkt. Ett förlåt för att jag hade brusat upp och stressat. På kvällen var A helt upp och ner och vi fick stänga in oss i hans rum. Vi pratade mycket och jag lyssnade på vad han berättade.
Dagen efter hörde jag av mig till hans pedagoger och de svarade som alltid. Jag berättade kort om vad som skett på kvällen och de berättade i sin tur hur A hade varit på måndagen. Från en lugn och fin morgon hade det utvecklats till en stökig och upprörd dag. Allt som hade med skola att göra triggade igång A. Han var inte med på någonting, hade kastat runt saker och möbler och haft flera utbrott.
Tack och lov för att han går i LIG med superduktiga lärare! Lärare som vill ha en bra dialog och kommunikation med oss. Fantastiskt! På så sätt kan vi samarbeta kring hur vi ska lösa olika situationer på hemmaplan och i skolan. Allt det där som ingen ville göra med oss på den gamla skolan får vi uppleva nu. Vi får till och med beröm för att vi hör av oss på morgonen till LIG om det är en jobbig dag. Det ger dem lite försprång att kunna hantera A när han dyker upp i skolan och de hanterar honom utifrån dagsformen. På samma sätt bestämde vi att det är prio 1 att få A till skolan den här terminen och de nya kraven togs ner. Jag och skolan har haft nästintill daglig kontakt under de senaste veckorna för att följa upp utvecklingen och det blev Bra!
A knorrar lite men det är inga större bekymmer att ta sig till skolan eller att stanna där. Tvärtom så har han faktiskt redan istället gjort flera framsteg genom att vi ändrade om lite! Från att inte ha velat gå in i den stora klassen alls hela förra året har han nu deltagit på flera lektioner. Så himla underbart att han trivs och att det går framåt! Hemkunskap är nytt för i år och den har han med sin stora klass. Några andra ämnen har han också varit närvarande vid tillsammans med sina kompisar från LIG och de andra barnen i 5:an. A genomlider till och med musiken på fredagarna. Även om de har musik för sig själva så är det ett tufft ämne för den som är ljudkänslig…. Ett exempel på hur bra hans pedagoger förstår honom är att han får lov att sitta för sig själv med paddan efter musiklektionen. De förstår hans behov av att landa och få lite ensamtid.
Rektorn på skolan har ordnat med extra slöjd åt LIG-grabbarna. Även det är en anpassning för att de ska må bra och kunna orka med skolan i övrigt. Skoldagen är något förkortad för A. Jag och hans pedagoger pratade om det före skolstart när de fick 5:ornas schema. Det är inte lönt att A går långa dagar bara för att man ska. Han tar inte till sig informationen och blir enbart trött, sliten och eventuellt utåtagerande. Istället komprimerar pedagogerna hans dagar så han inte missar någonting men kan åka hem tidigare. Toppen!
Ett så här bra, positivt och öppet samarbete med skolans personal är guld värt! Det är vad vi hade önskat från början men fick strida oss blodiga för utan meningsfull förändring på den gamla skolan. Tvärtom fick vi verkligen uppleva hur illa man kan bli behandlad från skolan. Så jädra meningslöst helt ärligt! Skol-Sverige borde ta och titta på alla skolor där det fungerar och där alla mår bra. Vad gör de? Hur gör de? Vilken inställning har det? Utbildning? Ekonomi? Hur är ledningens inställning? Eller vad det nu kan vara som skiljer. Alla barn är värda en bra och fungerande skola!
Under det senaste skolåret har A vuxit mycket på alla sätt. Han är tryggare och gladare. Han tar till sig information och utvecklas. Jag är fortfarande stum av beundran över att den nya skolan bara behövde 1 månad för att få honom att läsa! Efter flera svåra år med tillbakagång av läs -och skrivkunskaperna. A fungerar med andra barn vilket han alltid gjort men här är han accepterad och omtyckt av både barn och personal. Han vet var han har dem och de känner honom. De vill se honom lyckas. För mig är det väldigt stort och rörande att få uppleva. Jag tar en dag i taget. Ingenting är självklart eller tas för givet. Men jag målar inte heller fan på väggen utan försöker lära mig att slappna av och uppskatta att vindarna har vänt.
Skolan är ett stort projekt och det krävs att vi är engagerade till 1000 för att det ska fungera och flyta på. Må så vara, det är värt det. Och skulle det visa sig att jag behöver lägga ner samma tid och energi på E så gör jag det med hela min själ och hela mitt hjärta. Inte för att skolan är det viktigaste utan för att mina barn är det viktigaste för mig.
Stor Kram, Sara
