MAMMAAAAA!!!!! Den jävla padda går inte att ladda!! Ni har förstört den och ni vägrar att ladda den!!! FAAAAANNNN!!!! Varför kan ni inte köpa en iPad för???? Det här är en fucking jävla skit android!!!

Jomen tjena, välkommen till vår eftermiddag denna ljuvliga onsdag. Det är speldag och det som aldrig någonsin får hända händer, paddan är urladdad och går inte heller att ladda. A skriker och gråter om vartannat och försöker desperat få in förlängningssladden i ett bra uttag. Han vill inte vara på sitt rum för där är mottagningen inte bra så han ockuperar lillebrors säng (E befinner sig fortfarande i tryggt förvar på fritids). Nästa problem är att våra laddare inte verkar fungera….. eller kan det vara så illa att det faktiskt är paddan som blivit sliten och fått glapp? Eller är det förlängningssladden som dras hit och dit i huset?

A har kommit hem från skolan med taxin.

Det är eftermiddag och jag har fått i A lite flingor men för lite. Ingen dricka. Hämtar medicinen och tänker att det nog är bäst om han tar den nu innan det blir försent. NEJ vrålar han, han ska inte ha någon jävla medicin!! Jag ska spola ner den i toaletten säger han för han vägrar att ta den. Jag går in i badrummet och lägger tabletten i badrumsskåpet. Tar min tidning som jag fått med posten idag och lägger mig på andra sidan soffan. A sitter i sitt hörn, försjunken i tv:n och i sig själv.

Själv är jag motsatsen till pigg och alert.

Jag tappade tålamodet lite, vet det och jag vet att det är dumt. Orkade inte hålla humöret hela vägen idag. Mitt huvud är trött och det känns som om hjärnan är svullen. Pollen, nya arbetstider och arbetsuppgifter, nya rutiner på morgonen, hunden som ska ut och alla möten plus allt annat som behöver göras i en vanlig familj. Jag är inte alls i fas märker jag. Kan tänka mig 1 veckas sol och lugn varje månad, som när jag besökte min förälder. Hinna ifatt mig själv och få energi till resterande tid tills det är dags för resan igen. Ja nu är läget inte så idag utan jag befinner mig hemma i kalla vår-Sverige.

Vi behövde energi.

Efter att ha bläddrat i min veckotidning så såg jag att A lugnat ner sig betydligt. Frågade om han ville ha ett rött äpple och fick absolut ingen reaktion till svar. Reste mig och gick ut i köket och hämtade det rödaste äpplet jag kunde finna. A tittade upp, vände och vred på äpplet och tog en tugga. Yes, han köpte det! Jag satte på kaffe till mig själv och letade efter socker trots att jag veeeeeet att det inte är bra. Fann en påse med halvhårda salta bilar och några förfärliga surisar som pojkarna köpt. A fick två stycken av de sura karamellerna och blev lugnare och lite nöjd.

Efter en stund kom han ut och sa att han inte vill ha dem och mina bilar som jag erbjöd dög inte heller. Han letade och fann ett kexchoklad och nu är det lugnt i huset. A:s blodsockerdippar är galna men kan åtgärdas med mat eller med socker när det är panik i bygget. Känner mig lite spänd, jag var redo för vad som helst när paddan lade av. Det är nog inte över för idag men vi får se om det går att avleda med annat spel eller om paddan laddas där den ligger nu.

Jag försöker landa med adrenalinpåslag.

Dricker mitt kaffe, skriver här och försöker andas och samla mig. Hela kroppen mobiliseras för att ta striden och det tar tid att komma ner i varv igen. Det är kanske det som gör att jag många gånger är på spänn även om läget är lugnt för jag har fortfarande inte helt återhämtat mig från vad det nu var. Kroppen går hela tiden med en inre stress och spänningar som sätter sig på alla möjliga ställen. Jag har värk och smärta varje dag och det är inte bra. Mitt diskbråck verkar ha försämrats för numera har jag värk och domningar i båda benen. Mina leder knäpper och mina käkar och nacken är spända. Axlarna får jag tänka på att dra ner och hela kroppen är så stel att den känns som en trästock som hellre går i sönder än böjs.

Hur får jag bort krämpor och stelhet?

Så vad gör jag åt det? Jag behöver lägga in yoga och meditation på schemat så att det blir av mer regelbundet. Hunden tar jag ut varje dag oavsett väder eller smärtor. Värkmedicin försöker jag undvika. Några kilon har jag säkert mått bra av att slippa men vet inte hur. (Nej jag äter inte salta bilar varje dag) Helt ärligt så känns det som att all stress har fastnat på mage och lår och sitter där det sitter. Att hela kroppen är i obalans efter alla år av stress och press och den svarar inte på sådant som den tidigare gjorde. Visst är jag över 40 år men jag tror ändå att det är annat som sitter i valkarna.

Det är inte för att jag ska se hyfsad ut på stranden…. det har jag kommit över. Nej jag tror att leder och annat skulle må bra av det, av att slippa bära på extra kilon. Jag får se om jag orkar och vill ta tag i det. Fast jag vet faktiskt inte hur. Nu för tiden handlar det inte om utseende längre för mig utan om hälsan. Om att må bra på insidan och på utsidan helt enkelt. Har man känt på att må dåligt så vill man bara må bra igen – eller till och med bättre. Så är det för mig i alla fall.

Självmedicinering.

Jag vet med mig att även jag kan medicinera mig själv med socker. Socker och kaffe ger energi och jag känner att jag orkar med lite till och lite längre. Serotoninhalten som dalar eller kanske aldrig varit helt på topp blir lite bättre och jag får lite “feel good” i hjärnan, om än bra för stunden. Absolut ohållbart men ack så lätt att falla för. En liten chokladbit här, en kanna kaffe där, lite glass att njuta av på kvällskvisten eller ett glas vin och chilinötter. Känslan av att vanlig mat inte kan ge mig tillräckligt med energi och ta bort den där eviga tuggummitröttheten är förödande. Tyvärr för jag tycker egentligen väldigt mycket om saker som är nyttiga. Faktiskt. Med nyttigt menar jag grönsaker, frukt, nötter, alger, bönor och allt sådant som många fnyser på näsan åt men jag gärna stoppar i mig. Det är kanske bara så att jag är så van vid att ta till choklad eller något annat sött för att boosta mig att jag rent av glömmer bort alla andra alternativ?

Blodsockerdippar är inte att leka med.

Ja nu hade jag ju inte tänkt att skriva om mat egentligen utan om de här utbrotten men faktiskt så hänger många ihop med dålig mat och blodsockerdippar. På mig växer det ut horn i pannan när jag har en dalande blodsockerkurva. Jag är känslig och behöver ha med mig en räddning i väskan när det dippar. Jag har många gånger funderat på och gjort justeringar i vår kost men inte hållit fast vid dem. Ett tag skulle jag ta bort gluten, mjölk och socker. Jättebra men tyvärr så tar inte skolan bort det så allt fallerade när kosten inte kunde hållas överallt. Socker har vi dragit ned på och där borde vi göra fler insatser. I nuläget har jag gömt allting och det dyker upp igen till helgen. Vissa saker triggar sonen att överäta, han har inget stopp eftersom han har svårt att känna mättnad. De sakerna är oftast onyttiga och lockande. Vi har börjat överväga ett lås på skafferiet men jag tycker ändå att det är bättre att inte köpa hem saker som inte ska ätas varje dag.

Hur gick dagen?

Så vad hände med utbrotten idag? Jodå, det kom ett par mindre till och sedan gick vi iväg med hunden för att hämta E och en kompis i skolan. Det blev pizza till middag och röda äpplen till efterrätt och alla blev mätta och belåtna idag med. Nu sitter grabbarna efter middagen och spelar och skrattar tillsammans i A:s rum. A är den som styr och som spelar för tillfället och de yngre förmågorna tittar på. Verkar passa alla tre pojkarna som har landat och har roligt uppflugna på sängen.

Kram Sara