Var lite schysst eller låt mig vara.

Ja jag vet, det låter så jädra illa när han svär. Jag vet det. Min man vet det. A vet det nog själv med även om han kanske inte inser vidden av vad orden betyder eller förstår ens det minsta lilla hur det känns att få höra dem. Vi är väldigt medvetna om det här. Tro mig, jag hör det varje dag så jag behöver ingen annan som talar om för mig hur upprörda de blir eller att de reagerar på hur min son talar till mig. Jag har öron att höra med och känslor som river. Snälla du som känner att du behöver förtydliga för mig att det låter illa eller som på annat sätt vill förmedla att A:s val av ord inte är okej för dig – gör inte det är du snäll.

Om min son talar på ett sätt till dig som inte är okej är det bara att förklara detta för honom men då vill jag att du gör det så att han förstår vad du menar. För du som tycker att jag borde sätta ner foten eller inte acceptera vissa saker som mitt barn gör förmodar jag kan allt och lite till om hur man kommunicerar med autistiska barn? För du har ju åsikter och då tänker jag att du även har ett fungerande sätt eftersom du vill att jag ska förändra situationen och du verkar tycka att jag inte klarar av det?

Tänk om du kunde vara lite schysst istället och se hur jag förtvivlat försöker med alla medel som jag har att få mitt barn att sluta svära i tid och otid? Tänk om du kunde se hur jag letar efter fakta om autism överallt där det kan finnas någonting som hjälper mig? Hur vore det om du förstod hur mycket tid det tar varje dag att få allting att fungera hyfsat? Vet du hur många timmar, dagar och år jag lägger ner på att lära mig om autism, adhd, om hur just mitt barn fungerar, hur jag ska göra som förälder och försöka finna svar och lösningar på ALLT? Ser du hur rädd jag är att min son ska tappa sina vänner och bli utfryst eftersom han har ett annat socialt beteende? Förstår du hur djupt min oro för hans framtid sitter?

Tror du att jag tycker om att få höra att jag är dum i huvudet, en jävla hora eller att jag förstör hans liv? Ser du hur trött jag är och hur lite energi jag har och att jag helt omöjligen kan ta i varenda liten sak som sker eftersom det sker saker hela tiden? När du vilar eller återhämtar dig ränner jag runt. När du ser på en serie på tv som är spännande och rolig försöker jag vara lågaffektiv. Gissa om jag många kvällar hade velat se ett avsnitt av den där serien…?

Kan du förstå hur otroligt fantastiskt det är när vi kan sitta ner hela familjen på en restaurang och äta tillsammans i mer än 5 minuter? Förstår du att det bara skett en gång? Kan du se hur stort det är när jag får en sidokram eller i alla fall får lov att krama om mitt barn trots att han står stel som en pinne? Vet du hur glad jag blir när han säger att det varit bra i skolan? Ser du hur jag nästan börjar gråta av de orden? Har du hört allt fantastiskt, roligt, intressant och smart som han säger och tänker på? Vad tycker du om det och kan du se att jag hellre fokuserar på det som är bra och positivt än att ständigt dra och slita i det som inte fungerar lika bra?

Jag förstår att det är mänskligt att döma andra men säg det inte till mig. Inte om du faktiskt inte alls greppar vad det handlar om. Försök se igenom och ut på andra sidan för kan du inte förstå så kan du i alla fall inse att du inte gör det. Inte förstår alltså. Jag får ha förståelse för dig som säger plumpa och ibland elaka saker till mig om mitt föräldraskap och om mitt barn och försöka se vad det är hos dig som triggas.

Jag kämpar allt vad jag kan, jag är medveten om så väldigt mycket och jag försöker på alla sätt möjliga – varje dag och varje minut…… Så ge mig gärna stöd istället och kan du inte det så var lite schysst och låt mig vara.