Så har det blivit dags för mig att gå upp till 50% på jobbet. Någon gång behöver jag göra det tror jag och den tiden är nu. Jag är i ärlighetens namn lite nervös inför detta. Det innebär nya rutiner hemma med tidiga hundpromenader istället för efter barnen har blivit lämnade. Jag vill till jobbet så tidigt som det går för att hinna få en paus innan A kommer hem efter skolan. Jag behöver det för att orka med och hinna varva ner och landa efter jobbet. Den tiden blir väldigt liten nu och bara det stressar redan mig. Jag har en rädsla för att inte orka och för att det blir för mycket. Att tiden blir för liten för återhämtning.

Jag vill jobba och göra rätt ifrån mig.

Vissa kanske tror att jag är arbetsskygg som inte vet hur jag ska klara av att jobba halvtid eller som oroar mig för att få för lite vila efteråt. Det är inte alls det som det här handlar om. Jag vill ju jobba, jag vill gå till arbetet. Det är grejen, att jag sliter och kämpar på utan att stanna upp tills det tar stopp ordentligt. Jag vill orka med att göra ett bra jobb och hänga med i alla svängar och i farten. Dessutom och viktigast av allt, jag vill må bra efteråt.

En sak i taget.

Nu vill jag inte ta ut någonting i förskott så jag får andas och bara börja. Så är det, jag vet ingenting förrän jag har satt igång. Mitt huvud är inte helt 100 längre på det sättet att jag fortfarande blir fort trött. Jag blir lätt lite förvirrad eller glömsk när jag har behövt fokusera ett längre tag. Många gånger inser jag inte själv att jag har blivit hjärntrött förrän det är lite försent. Att jag har glömt eller inte sett någonting. Att jag börjar säga märkliga saker eller tappar orden. Långa utläggningar om saker och ting fungerar inte för mig, jag hänger inte med om det är mycket annat som jag behöver fokusera på samtidigt.

Vem är Sara nu?

Jag är en ny person och den personen håller jag på att lära känna. Min kropp fungerar inte på samma sätt utan reagerar på nya saker och behöver andra ting för att må bra helt enkelt. Jag vill må bra och det är mitt fokus. Jag känner mig inte sämre än andra eller än hur jag var tidigare – bara annorlunda. Mera avskalad och blottad. Som om de där murarna som de flesta har för att skydda sig och behålla lite för sig själv inte längre finns eller i alla fall inte står upprätta. Jag försöker att se det positivt för min kropp har sagt ifrån ett par gånger och nu får det vara nog med att köra slut på mig själv.

Ny avdelning och nya uppgifter.

Just nu är jag placerad på en annan avdelning och det är helt okej. Jag trivs bra där men vi behöver strukturera upp mina arbetsuppgifter för att underlätta för mig och för de andra. Det är lite rörigt och ostabilt men jag jobbar framåt inte helt på det klara med vad som sker i slutänden. Jo jag har min tjänst på ekonomiavdelningen kvar men vägen dit är lång och jag tar ett steg i taget. Vägen kan grena sig och jag kan välja att fortsätta rakt framåt eller inte. Vem vet?

Sömnlös i Sverige.

Inatt sov jag knappt en blund. Vaknade och kunde inte somna om med tankar som for hit och dit eller som upprepade sig som om de var på repeat. Ont och värk i kroppen på olika ställen och ett allmänt obehag. När larmet gick på i morse hade jag grus i ögonen och ett huvud som var tungt som bly. Det är oron i kroppen och så mycket som bearbetas under natten. Trots någon liter kaffe hemma så var jag ändå rätt sliten när jag steg in på kontoret och satte igång min dator.

Jag känner mig nervös inför att gå upp i tid, lite spänd och kämpar med en stress som ligger och biter mig i nacken. Även om det kanske inte är klokt att ändra fler rutiner just nu så känner jag ändå att det är väldigt viktigt för mig att få in bra och sunda saker i mitt liv för att underlätta den längre arbetstiden. Vårda mig själv lite extra för att orka med omställningen. Idag gjorde jag min smoothie vilket känns riktigt bra!

Håll tummarna för att det kommer att gå vägen.

Kram, Sara