Egentid, det är ett ord som många använder idag. I tidningar och på nätet florerar insändare och artiklar om hur man ska få mer tid för sig själv eller visar på bristen av just sådan. Fast vad innebär det egentligen? När dök det här “fenomenet” upp i våra liv och blev så viktigt?

Jag är född på 70-talet och kan inte för mitt liv komma ihåg att de vuxna runt omkring mig talade om egentid. Visst hade de aktiviteter på egen hand och vi gjorde saker även som en familj eller så var var och en och pysslade med sitt.

Är det så att bilden av familjen och den enskilde individen har förändrats? Ser vi på oss själva, på våra barn och på familjen som en enhet på ett annat sätt idag? Varför skaffa barn om man ändå inte har tid med dem? Ja jag vet att jag provocerar lite men ändå…. tanken slår en. Som au-pair i USA i mitten av 90-talet fick jag själv uppleva och se hur familjerna “skulle ha” barn, helst två och bäst var om man hade en pojke och en flicka. Barnen uppfostrades mer eller mindre av barnflickorna eftersom övervägande andelen av männen arbetade långa dagar och de flesta kvinnorna fixade sitt utseende och lunchade med väninnorna. Barnen var lite som en accessoar som bara skulle finnas där men som de vuxna inte riktigt hade tid med i sina upptagna liv. Är vi också på väg dit?

Så många är sönderstressade för allting som måste göras, fixa, ordnas, visas upp, presteras eller bara existera. Vad händer om man struntar i allt det där och leker med tanken att det inte finns några måsten? Har man inte plötsligt mer tid över då?

Är vi så uppslukade av konsumtion, prestation och att passa in att vi helt enkelt inte har tid för oss själva och för vår familj? Ska vi behöva ha ett ord för att måna om oss själva, för att umgås med barnen eller göra någonting annat roligt som får oss att må bra?

Varför finns det inte tid, vart tar den vägen? Vad är så mycket viktigare än du eller är det så att man helt enkelt vill ha så mycket mer för sig själv? Varför är vi så fullbokade eller upptagna eller involverade överallt? Är egentid ett behov av någonting bort från allt det andra? Vad man vill göra med sin egentid är säkerligen helt upp till var och ens önskemål och drömmar.

Som mamma till A som har autism och adhd så undrar jag mellan varven vad andra föräldrar gör av sin tid? De som inte har barn som behöver all den här extra hjälpen och stödet varje dag? De som inte har slagits mot skolan, inte har en massa möten med ställen som alla har olika förkortningar, de som inte behöver anpassa sitt och hela familjens liv efter någon annans behov? De som kanske ändå får sova rätt så bra, slipper utbrott av olika slag, som har barn som kan göra saker självständigt? De som inte behöver ansöka hos kommunen för att få lite avlastning i livet för att kunna umgås med varandra eller bara få ta det lugnt? Jag undrar ibland vad de gör av sin tid då många ropar efter mer egentid.

På intet sätt menar jag något illa eller dömer någon! Det är en helt oskyldig fråga utifrån hur min tillvaro ser ut och mina funderingar. Alla borde ha tid, alla borde få känna sig utvilade och fulla av energi och glädje! Okej om det finns stunder i livet då det är svårare att få till men när det aldrig tycks finnas tillräckligt med tid och man strävar efter mer egentid, vad är det då som sker?

Är vi alltför involverade i barnen eller i allting annat? Är det skyhöga mål som ska nås eller ska man vara på ett visst sätt för att passa in i samhället? Ska vi vara allt för tillgängliga för vårt eget bästa? Att få tid till att läsa en bok, att motionera en timme, att träffa vänner, att sitta ner i trädgården eller bara mysa med familjen är ingenting uppseendeväckande eller någonting som ter sig onormalt. Helt ärligt vet jag inte vad man “ska” göra på sin omtalade egentid men jag vet vad jag själv kan behöva.

Som jag skrev innan behöver jag stunder av lugn och ro. När tillvaron rusar på i 190 knyck så behöver jag stanna upp och se att jag fortfarande står rakt upp. Att ge så otroligt mycket till någon annan gör att jag behöver ge till mig själv för att orka med. När mitt liv blir mindre framträdande för att någon annans behov väger tyngre så behöver jag återkoppla till mig själv och mitt inre för att må bra och inte tappa bort mig själv. När allt som påverkar utifrån har blivit för mycket så behöver jag pausa. Även om jag nu hade en härlig vecka på egen hand så behöver det inte alls vara så stort. En timme på kvällen när jag får skriva, en promenad med hunden, få sova lite längre när de mer morgonpigga går upp, en vacker sång eller bara sitta ner och ta in omgivningen fungerar alldeles utmärkt.

Jag älskar att umgås med mina barn! Ibland tar de rätt mycket energi av olika skäl och då behöver jag gå ifrån för att hämta andan, vila öronen eller helt enkelt tanka lite energi. Jag har yoga en gång i veckan för att jag behöver det fysiskt, psykiskt och mentalt. Den gör mig till en mer tålmodig och lugnare mamma.

Hur tänker du kring det här med Egentid?

Kram Sara