Måndag….måndagen efter sportlovet. Jodå så att. A vaknade strax efter 01 på natten och ville inte somna om. Han skulle titta på tv och paddan. Han skulle dricka O’Boy och göra allt som han inte skulle. Han släppte i alla fall ut hunden så att hon fick kissa. Till slut fick vi ner honom i vår säng där han och jag delade på min sida. Det var allt annat än bekvämt med en stor kille som inte låg stilla ens en bråkdel av en sekund. Ja han hade tagit sin medicin men tydligen hjälpte de inte inatt.
Efter en stund av knök och bök bad han att få lägga sig i sin säng tillsammans med hunden. Absolut tyckte jag! (han hade tidigare vägrat) Där somnade han om. Själv var jag galet trött eftersom jag hade haft svårt att somna och hade nästan precis gjort det när A vaknade runt 01. Var uppe och försökte få honom i säng, lägga undan paddan och gömma internetsladden. Somnade rätt fort, tack o lov, när han hade lagt sig igen i sin egen säng.
Oro inför dagen hade stört oss båda två. A ville inte till skolan efter lovet, han ville vara ledig längre. Själv var jag stressad och orolig över hur situationen på jobbet skulle vara idag. Trött, tröttare och tröttast var vi i morse, E, A och jag. A protesterade när han skulle klä sig och ville inte gå ut till taxin men jag lovade att skriva ett sms till hans pedagoger om att han var trött så då gick det att få ut honom. E var också motvillig och seg men han gick ändå till skolan utan protester. Kan ha hjälpt att min vän kom med sin hund och följde med oss till skolan.
Rastade hunden efter att jag hade lämnat E i skolan vilket både Sötis och jag behövde. Hemma igen kände jag hur paniken växte, det var bara hemskt alltihopa. Kunde inte andas ner den och hade ingen medicin heller att ta till. Fixade till mig och körde iväg med bultande hjärta, illamående och stressen flåsandes i nacken. Väl framme fick jag ta några djupa andetag i bilen innan jag klev ur. Stannade och pratade med en kollega och det var bra, det tog ner det värsta. Väl uppe på min våning var det rörigt.
Sa hej och hälsade snabbt på den nya vikarien som ska ha mitt kontor, min dator och mitt….allt. Den gamla vikarien var också där, henne känner jag väl och trivs med men hon var superstressad idag. Rakt in i getingboet kändes det som. Ingen struktur, rörigt så in i vassen och jag hade inte fått en ny dator. Jag visste varken vad jag skulle göra eller vart jag skulle ta vägen. Fick stå upp och sedan sitta ute i korridoren när jag ringde några samtal i tjänsten. Tog ett par svängar ner till den andra våningen för att hämta vatten och för att få luft.
Imorgon är inte den gamla vikarien där och jag vet fortfarande inte vart jag ska ta vägen…..Min stressnivå har ökat markant de senaste två veckorna. Svårt att somna, sover oroligt, ont i magen, svårt att svälja, irriterad och känslig. Trött men ändå för orolig för att komma till ro. Yogan har varit underbar för mig. Än så länge får jag inte in den varje dag förutom vissa andningsövningar. Jag hoppas och tror att yogan ska hjälpa mig idag.
Kram, Sara
