Den här veckan har verkligen varit kontrasternas vecka. Möten på flera håll gällande A och på jobbet har det inte gått som jag hade tänkt och hoppats på.

Mötena har varit bra och det känns verkligen hoppfullt! Att gå från traumatiserande möten där vi enbart känt oss överkörda och inte blivit respekterade till möten som är raka motsatsen. Helt fantastiskt! Allt det som vi har kämpat för är numera en självklarhet i A:s undervisning. Vi har en trevlig, bra och tät kommunikation med pedagoger och rektor. Alla strävar vi mot samma mål. De har kloka saker att säga och föreslå och de hanterar ofta situationerna alldeles ypperligt. A blir sedd och förstådd och han utvecklas positivt.

HAB

Ljusa snoezelrummet i Lund.

Vi var på HAB (barnhabiliteringen) och hade en stund i det vita Snoezelrummet igen tillsammans med hans nya psykolog. Jag gillar henne. Hon är den första psykologen på HAB som kan ta alla hans egenheter, som skämtar, är  stundtals lite allvarlig och som verkar ha en avslappnad inställning till sig själv. Jag tror att det samarbetet kan bli bra.

Tandläkaren

Tandläkarbesöken gick över förväntan. A var rätt trött och stressad över att vi kom tidigt och behövde vänta. (vi körde direkt från HAB). Tack o lov kom vi in i rättan tid innan han hade gett sig av och undersökningen blev lugn och trevlig. Ett tandläkarbesök kan jag tänka mig är mycket obehagligt för personer med autism. Det är en starkt ljus nära ansiktet, maskiner som låter, ljudet inuti huvudet är jättehögt, det smakar konstigt och luktar märkligt. Det kan göra rätt ont och de ser inte vad som sker. Jag blir imponerad över att A öppnar munnen och låter sig undersökas över huvud taget.

BIBASS

I slutet av veckan var vi på ett BIBASS-möte. (barn i behov v särskilt stöd) På de mötena samlas flera olika parter som alla arbetar eller har någon kontakt med A. Vid vissa tillfällen behöver inte alla närvara utan de är de som vi föräldrar tycker borde samlas just den gången. Vi håller inte i mötena utan det är kommunen som har i uppdrag från oss att kalla till möten och föra protokoll. Vi får inte färre möten som de sa först men däremot ser jag fördelarna med att flera olika personer kan mötas samtidigt och ge varandra upplysningar och vi kan arbeta framåt mot samma mål. Vid det här mötet närvarade vi föräldrar, personalen från LIG, psykologen från HAB, rektorn på A:s skola samt en handläggare/psykolog från LSR. Det var ett riktigt bra möte! Trots vissa saker som vi behöver stötta A med för att han ska må ännu bättre så förflöt mötet i en positiv anda. Så otroligt SKÖNT att slippa bråka, bli arg, ledsen och förbannad. Det är en sådan befrielse att kunna sitta ner och kommunicera, bli hörd och respekterad och att A:s bästa är i allas åtanke. Vilken skillnad mot förra skolan och alla år av sorg och frustration.

Det är som natt och dag.

Det är ju inte så att vi kan lägga oss lugnt tillbaka och rulla tummarna men vi kan arbeta tillsammans för att det ska bli så bra som möjligt på alla håll för A. Det är en stort lättnad och glädje att det fungerar och att vi gjorde rätt som villa få bort A från hans gamla skola. Den skolan hade aldrig någonsin kunnat leverera vad som nu sker och allt det som A får vara med om. Tänk att det kan vara som natt o dag inom samma kommun, dessutom rätt nära varandra. Obegripligt och samtidigt sorgligt. Jag är i alla fall enormt tacksam över att vi fick en plats och kunde flytta A. Just nu går det bra och det är det som jag fokuserar på.

LIG

A:s LIG åkte till en skog några mil bort från oss. De hade en jättetrevlig dag! Först åkte de hem till en av pedagogerna och klappade hennes kaninungar. Sedan fick en av hennes hundar följa med ut i skogen där de lekte kurragömma med hunden. Barnen och pedagogerna letade efter djurspår, grillade korv och åt krabbelurer. En härlig dag som alla, både stora som små, hade uppskattat jättemycket. A var hur nöjd som helst med dagen och hade busat en hel del med hunden. Underbart!

Ansvar och rättigheter.

Okej så hade vi fallet den här veckan. Den handlar inte alls om barn eller autism utan helt och hållet om min situation som deltidssjukskriven. Som sjukskriven och anställd i Sverige har man rättigheter och ansvar. Det har också arbetsgivaren. De har ett stort ansvar när det kommer till rehabilitering. I mitt fall resulterade ett möte i måndags att jag fick ägna en stor del av veckan åt att ringa facket samt försäkringskassan och på mitt redan inbokade möte med företagshälsan togs min situation  upp. Inte precis vad jag behövde i mitt arbete att komma tillbaka från sjukskrivningen. Det finns att läsa vilka lagar och regler som gäller både för medarbetaren som för arbetsgivaren. Här kan ni läsa om dem. Om ni vill läsa mer om arbetsanpassning och rehabilitering enligt Arbetarskyddsstyrelsen kan ni läsa här.

Jag föll rakt på näsan.

I nuläget upplever jag det som att jag har trillat ner och gått bakåt i min läkning. Stressen har ökat på grund av omständigheterna på jobbet. Jag har haft svårt att somna eller vaknat mitt i natten och inte somnat om, haft panik och ångestkänslor, känt mig nedstämd och väldigt trött och låg. Andra saker som har blivit mer påtagliga igen är att jag säger fel ord, jag glömmer saker direkt och motivationen dalar. För att komma igen behöver jag samla massor av kraft och då behövs struktur.

Nästa vecka är det lov.

Nu är det sportlov och vi stannar hemma. A vill inte till fritids. E är anmäld dit men jag ser redan att han inte kommer att vilja vara där om storebror är hemma. Jag ser en vecka av extra belastning. Vi lär ha roligt (förhoppningsvis) men någon återhämtning lär det inte bli. Nu målar jag inte fan på väggen om ni tror det. Min förhoppning är att vi kommer att få en bra och lugn vecka tillsammans. Planering är vad som gäller.

Jag tänker fokusera på det som känns bra.

Jag satsar på att fokusera på allt som är bra, allt som går bättre och alla fina personer som vi har omkring oss. Då blir det lättare att ta mig ann det som är tufft just nu. Lilla Sötis, vår underbara hund, har fått en massa energi efter att vi klippte ner hennes toviga päls. Hon ger oss stora mängder positiva energier varje dag. Hon myser med mig när jag behöver det, hon skäller på mig att komma ut eller så busar vi. Djur är fantastiska. Snart är våren här och jag har sett de första snödropparna! De inger hopp om ljusare tider.

Kram och ha en härlig lördag! Sara