Det heter ju att vi ska anpassa oss efter våra funkisbarn. Med all rätt, så ska det vara eftersom de behöver ha det så. Jag funderar lite på om det är så att vi kan lära av dem. Om det finns saker i adhd och autismen som vi andra kan ta hjälp av i vardagen? För inte kan det väl vara så att de inte har någonting alls att förmedla? Jag tror att de har en hel del att lära oss om vi är villiga att vara öppna för det.

I dagens stressade samhälle där vi går mot ett rätt så ytligt förhållningssätt både till oss själva och andra kanske vi behöver stanna upp ett slag. Vi blir fler och fler som drabbas av utmattning eller går omkring med en ständig stress som värker. Vi är många som lider av sömnbrist och fler som drabbas av ångest och depressioner. Kanske är det dags att räcka upp handen och säga Nej Tack till det här? Jag tror inte att det är hållbart. Så många har tappat bort sig själva i strävan efter att uppnå – Ja vadå?

Multitasking

Alla med autism och adhd är olika, precis som du och jag. Ändå finns det olika punkter som de har gemensamt eftersom de har fått en diagnos. En person med autism har otroligt svårt att byta från en sak till en annan. Hen behöver bli färdig med det hen håller på med just nu. Multitasking och våra populära bollar i luften går helt bort. Istället är det total fokus på det de håller på med. Kanske att vi andra borde bli bättre på att fokusera på en enda sak i taget och gör det så bra vi kan och som behövs istället för att splittra oss och blir stressade över allting som ska göras på samma gång?

Våga ge dig in i det okända.

En person med autism är inte spontan och tycker inte om det okända. Det är läskigt att inte veta vad som sker, hur det ser ut, vad kommer att hända, vem är där, vad förväntas av mig? Däremot så kan många med hjälp av olika stöd och förberedelser faktiskt göra saker som de aldrig gjort tidigare, besöka personer som de inte känner eller åka till en okänd plats. Det är riktigt modigt gjort tycker jag. Att våga ta sig över gränser och stup trots oro och rädsla är stort och jag tror att vi kan lära oss av dem. Våga! Gör vad som krävs för att du ska våga utmana dig själv så blir livet lite rikare och du lite modigare på kuppen.

Visa känslor.

Att hantera sina känslor är svårt när man har autism och adhd. De finns där och många gånger är de starka, far hit och dit och tar över allting. Personerna är i kontakt med sina känslor även om de har mycket svårt att hantera dem mellan varven. De visar öppet vad de känner, både glädje och ilska. Jag tror att det ändå är rätt sunt att visa och tillåta sina känslor. Så ofta folk blir lite illa till mods när de möter en person som är sig själv och står för vad den känner och visar det. Att visa sig som den man är borde kanske vara rätt sunt? Varför gå omkring och låtsas eller hålla inne med en massa känslor och reaktioner? Om vi kunde vara lite mer tillåtande mot varandra och se att alla människor på den här planeten har ett register av känslor så kanske det blir lättare? Jag säger inte att man ska gå och drämma någon i huvudet om man är arg men att känna sig arg är ok. Att gråta är förlösande och behövs. Skratta och vara glad är också underbart! Det är sorgligt när jag hör att någon irriterar sig på andras glädje eller livfullhet. Varför försöka begränsa någon annan?

Mindfullness

Att se på verkligheten med andra ögon är någonting som personer med autism gör. Jag gillar det. Visst är det knepigt ibland (rätt ofta mellan varven) att förstå vad de upplever men det är så fantastiskt att få vara med om att en annan person verkligen ser och hör någonting helt annat. Som jag upplever det så har de en bredare och djupare uppfattning om sin omgivning. De ser andra dimensioner av verkligheten. Matematiska former i naturen, de känner massor av dofter, de hör allting väldigt väl, de ser detaljer oerhört väl och de känner allting starkare. På ett sätt är de verkligen här och nu. Mindfullness… det som vi andra behöver öva på lever de med hela tiden. De blir stressade av vad som kanske kommer eller vad som varit – de är i nuet. Jag kan tänka mig att en del av anledningen till att de inte svarar eller inte vill titta en i ögonen är att de är här och nu. Det skulle störa  och bryta deras fokus. Tänk att uppleva varje liten detalj hela tiden istället för att se den bredare bilden konstant. På så sätt kan jag förstå varför många inte klara av att vara i en affär eller bland flera personer. Tänk så mycket information som de bombaderas med! Mer mindfullness åt oss alla för att stanna upp och njuta av det vi har omkring oss. Vi alla överfalls av information i dagens samhälle. Att begränsa det på olika sätt kanske kan stilla oss lite och skapa ro?

Ärlighet och rakhet.

Om du vill veta någonting rakt och ärligt så ska du fråga en person med autism. Svaret blir kanske inte vad du väntat dig men det är ett avskalat konstaterande. I svenska språket lindar vi in det vi vill säga genom att säga någonting helt annat. Vi använder oss ofta av sarkasm dessutom för att skyla över lite. För en person med autism blir det svårbegripligt. Det var bra = Nja det kanske inte var så tokigt. Öppna fönstret = Kan du öppna fönstret är du snäll? (vilket en person med autism troligen tolkar som “Ja det kan jag” men öppnar det inte för det var inte så hen uppfattade dig) De kör med raka rör och lägger ingen värdering i det. Vill du att jag ska stänga dörren så säg “stäng dörren”. Klart. Visst vi behöver inte vara så korta mot varandra men vi kanske kan underlätta kommunikationen med varandra genom att vara lite mer rakt på sak? Att linda in det vi vill säga gör att det lätt blir missuppfattat och misstolkat. Våga stå för det du säger och uttrycker. Ärlighet behöver inte betyda att man är brutal i sitt sätt utan man kan vara snäll och vänlig och respektfull.

Kläder

Eftersom många med autism är så hyperkänsliga så behöver de kläder som sitter perfekt i deras tycke. Om de hittar ett plagg eller ett par skor med rätt färg eller rätt mjukhet ett fasthet så kan man lika gärna köpa flera på en gång i olika storlekar. För dem är det upplevelsen av plagget som är avgörande, inte hur modernt det är eller hur “rätt”. Jag vet att många älskar kläder och design och det är säkert ett härligt nöje som bereder mycket glädje! Det är när det inte är det som jag tycker att vi borde skippa att värdera varandra och oss själva utifrån vilken tygtrasa som vi har på oss. Rätt märke….rätt snitt…hetaste färgen….nya inneplagget….säsongens favorit…. Att reta andra för att de inte uppfyller de här s.k. kraven är galet. Skulle en person med förra säsongens jacka vara sämre än den som har den hetaste outfiten för dagen? Fortsätt älska kläder och skor! Fast inse att du är den du är oavsett klädesplagg. Du duger som du är precis som alla andra duger precis som de är.

Ifrågasätt

Min son ger mig flera bra funderingar och aha-upplevelser genom att helt enkelt fråga Varför? Det går inte att svara Därför utan här gäller det att förstå varför vi gör som vi hör eller varför vi inte gör någonting. Många gånger har jag insett att det faktiskt är befogat att ifrågasätta någonting som vi ser som självklart. Det är rätt spännande eftersom jag får se och syna hur vi beter oss utifrån ett annat perspektiv. Min A gillar rumpnissarna i Ronja eftersom de hela tiden fråga “Voffor gör di po detta sättet? Det som är en självklarhet för oss är det över huvud taget inte för en person med autism. Det är bara nyttigt att granska sig själv mellan varven tror jag. Att inte bara slentrianmässigt köra på utan faktiskt inse att vissa saker kanske inte vi behöver göra eller kan göra dem på ett annat sätt eller så är de bra och vi kan fortsätta som vanligt.

Jag är helt övertygad om att det finns fler saker som vi kan lära oss av funktionshindrade. Tankarna rullar på och det är positivt. Det är nog rätt så nyttigt att vi “vanliga normalstörda” börjar titta lite mer på oss själva istället för att se att de funktionshindrade är annorlunda, knepiga eller svåra. Vi är många som älskar att resa och få lära känna andra kulturer med allt vad det innebär av andra normer, maträtter, miljö och funktioner. Tänk om vi även kunde omfamna funktionshindrade och handikappade med samma värme och nyfikenhet?

Kram, Sara