Stormen viner och det faller snö. Ute är det kallt, mulet och inte speciellt mysigt. Jag är jättetrött idag. Vaknade 03:30 och kunde inte somna om men låg i alla fall ner. Förut brukade jag bli rastlös och ta mig till datorn men i morse var jag alltför trött i kropp och knopp. Tidigare har jag orkat jobba hyfsat trots sömnbrist men inte idag. Helt slut hela dagen. Riktigt otäckt att köra bilen när jag kände hur ofokuserad jag var på alla andra bilar som susade förbi mig på motorvägen. Eller på hur jag själv körde för den delen. Valde idag att stanna hemma en stund längre än vanligt eftersom A skulle till HAB vid 13-tiden. Tänkte att jag behöver bespara mig stress och jag var redan lite uppjagad av sömnbrist och vetskapen om att jag inte hade en fri dag. Gick ut en runda på morgonen med hunden när båda pojkarna var lämnade på sina skolor. Jag fick sällskap efter halva vägen av en fin vän och hennes lille hund. Det gjorde det hela lite roligare att stå i den kalla vinden.

Äta bär man annars dör man – fast vad?

Pineterst

Gick hem och kunde liksom inte helt förmå mig att äta någonting ordentligt. Jo jag hade redan ätit frukost men kände att det var ett tag sedan och nu skulle jag ändå vara iväg några timmar. Åt chokladdoppade nötter och några chips med dippa från helgens rester. Inte det bästa eller sundaste valet men definitivt det snabbaste. Stoppade ner nötterna i väskan tillsammans med en banan och ett äpple. Drack en hel del kaffe och gav mig av. Insåg att jag är immun mot koffein…

Jobbet och mina 25%.

dental24

Jobbet gick väl OK, det är vad det är. Att arbeta 25% låter rätt skönt men det är ändå lite knepigt för vad hinner man med på den lilla tiden och vad orkar jag med? Jag förstår dessutom att det är svårt för omgivande kollegor att förstå hur det är att vara utmattad och att de behöver veta lite mer i klartext när jag kan gå upp i tid och hur det ska fungera. Det är jättesvårt att svara på som sjukskriven. Jag ser inte så långt fram, jag tar mer eller mindre varje dag som den kommer. Dels för att inte stressa upp mig med att se hur mycket som krävs och vad som väntar, dels för att nu är nu och det är bara det jag vet någonting om. Det räcker fullt och fast för det mesta. Imorgon är en annan dag som man säger. Visst behöver jobbet en sorts planering, det förstår jag med men när kroppen inte fungerar som man är van vid är det lite svårare att läsa av den och tyda signalerna. Dessutom är jag rätt känslig för folks reaktioner och deras bemötande. Jag är känslig för ljud och ljus. Jag reagerar starkt på andras känslor eller vad de sänder ut. Sådan har jag alltid varit förvisso men nu är jag extra känslig för hur andra beter sig runt omkring mig. Kanske en form av självbevarelsedrift och överlevnadsinstinkt?

Hämtade A på skolan.

cz.clipart.me

Kom fram till sonens skola där jag möter en trött A. Blek och hängig och han tänker inte alls åka till HAB. Nix, inte under några omständigheter! Han vill ligga i soffan och ta det lugnt. Jag försöker lirka med honom, känner att det här mötet är viktigt för honom. Så hittar han en liten kvarglömd godispåse i bilen och magi sker. A som inte tyckte om maten och bara ville ha pasta med ketchup tog upp mycket men ketchupen var slut. Alltså var han jättehungrig när jag kom eftersom han ätit lite i skolan. Godiset höjde blodsockret och han gick med på 20 minuter i snoezelrummet. Yes tänkte jag! Det här kan gå vägen. Den nya psykologen var bra, hon tog A på rätt sätt och i rummet gav hon mig en fotpall när jag satt i kramstolen. Underbart. De småpratade på hela tiden i lugn och ro medans jag försjönk i halvslummer. Snoezelrummen är super! Speciellt min favorit, det ljusa. Så trött men jag var lugn och njöt av avslappningen, av att höra A konversera med psykologen hur bra som helst om allt och ingenting, av vågskvalpet i vattensängen och den vackra klassiska musiken.

Snoezelrummet skänkte lite frid i sinnet till en småstressad mamma.

Ljusa snoezelrummet i Lund.

Efter halva tiden trodde A att det hade gått 5 minuter men 18 hade passerat. Han var inställd på 20 minuter för det var det som jag hade lovat honom för att han skulle gå med på att åka till HAB. De fortsatte prata och jag fortsatte vila…vips så hade hela 48 minuter gått! A trodde själv att det hade gått en sisådär 20-25 minuter så han var ändå nöjd och lite förvånad. Det gick jättebra och nästa vecka är det dags igen.

Somnade bums hemma.

Vi körde hem och väl hemma stöp jag i soffan och somnade bums. A låg i soffan och myste framför tv:n, hunden var också med oss och det var rätt gosigt. Insåg att jag har ytterligare ett barn som ska hämtas så jag drack lite kaffe och satte av i bilen till skolan. Ja det är extremt slött av mig när vi bor precis vid skolan men det hade börjat snöa rejält så jag och E skojade till det med bilen. Han tyckte det var rätt roligt och lite busigt att få åka den lilla biten hem.

Älskade underbara YOGA!

Jag hade ett visst motstånd till kvällens yoga-pass men jag tog mig samman, åt lite och körde iväg hem till min väninna som också går tillsammans med mig. Den lilla stunden som vi har före och efter yogapasset uppskattar jag. Lite småprat om ditten och datten. Ofta är vi rätt slut båda två sådär på måndagskvällen. Att komma in i rummet där vi skulle ha yoga och känna värmen från fläkte, det kalla golvet och den vänlighet som finns på platsen fick mig att bli lugn och känna att jag gjort rätt som följde min inre röst om att åka iväg för min skull. Passet var utmanande och jag kände hur otroligt stel jag har blivit bara under de senaste två veckorna då jag har missat yogan på grund av sjukdom. Min kropp behövde verkligen bli lite mjukare och mer medgörlig. Så mycket som sitter i kroppen…. Minnen och annat som jag håller på att reda ut, förstå eller se. Flera jobbiga saker som jag inte vill ska ta så mycket energi. Yogan är ett fantastiskt redskap att använda sig av. Jag älskar det! Jag som förut känt prestationsångest och jämfört mig med alla andra på pass som jag har gått tidigare känner ingenting av det på yogan. Jag blir motiverad av att det bara är jag och min egen utveckling. Ingen tävling utan ett samarbete mellan huvud, kropp och själ. Fantastiskt. Att både utmana sin kropp i olika ställningar, meditera, vila och sjunga mantran är klockrent som alla skänker ro och glädje.

Dagen avslutades med middag och sedan orkade jag ingenting mer. Jag lade mig strax efter 21 och somnade ganska omgående. En intensiv men bra måndag.

Kram Sara