cz.clipart.me
Sedan A började på sin nya skola i LIG (Lokalt Intergrerad Grupp) i höstas så har jag inte behövt rycka ut en enda gång till skolan. Jag har fått något enstaka samtal gällande någon incident men oftast har inte personalen i LIG tyckt att det har varit nödvändigt att kontakta mig. De klarar av de flesta situationer alldeles utmärkt. Har A reagerat på någonting eller någon så har vi pratat eller mejlat om det och rett ut eller förklarat för A vad som skett och varför.
Idag brakade det loss.
Så idag kom samtalet när jag körde innanför grindarna till jobbet. A och två andra barn i LIG hade vänt upp och ner på klassrummet milt uttryckt och A var på väg hem till fots. Eller han tyckte själv att han skulle gå den mil som det är mellan skolan och hemmet. Jag som varit hemma och VAB-at lillebror måndag till onsdag var inte helt sugen på att komma fram till jobbet och berätta för min chef att jag skulle åka iväg till skolan. Parkerade min bil och sa till LIG-pedagogen att jag hör av mig om en stund. Sa till A i telefonen att han skulle lyssna på pedagogen och följa med henne och köpa kex innan jag skulle komma och hämta honom.
På jobbet ändå med förhoppning om att det skulle lugna sig.
Pineterst
Låste bilen och kände hur spänd jag var. Ledsen och orolig men ändå trygg med hur LIG hade hanterat situationen hitintills. Berättade för min chef att jag hade fått ett samtal men att jag tänkte göra så mycket jag kunde innan jag eventuellt skulle åka. Tror att det var bra att jag gav A en chans att lugna ner sig lite och ge pedagogerna en möjlighet att hantera situationen innan jag kom till skolan. Jag ringde igen och då hade det inte blivit några kex eftersom A ångrat sig och ville ha tuggummi och det får de inte ha i skolan. Han var i alla fall inte på väg gåendes hemåt utan i klassrummet. Jag jobbade på den lilla tid som jag är på jobbet för tillfället och tog min väska och gick ner till bilen. Ringde LIG igen och berättade att jag var på väg. De hade precis ätit lunch och var på rast så jag passade på (berättade för pedagogen om min plan) att köpa en dricka och något att äta i affären efteråt och körde till A:s skola.
Samtal på skolan vid hämtning av sonen.
Väl där så gick jag till klassrummet där alla 4 barnen befann sig samt pedagogerna. Det var fortfarande lite spänt men relativt lugnt. Lugnet efter stormen. Det låg lite saker här och var men det mesta var upplockat och fixat. Pedagogen som hade talat med mig under förmiddagen ville prata med mig så vi gick in i ett angränsande rum tillsammans med A och ytterligare en pedagog. A var inte alls speciellt samarbetsvillig men han fick möjligheten att berätta hur han vill ha det och hur han upplever saker och ting utan att bli pressad eller åthutad. Jag och pedagogerna fortsatte samtalet och jag kunde berätta hur situationen är hemma, vad som sker, vad vi arbetar med på HAB, vad jag tror hände och framför allt hur jag tror att pedagogerna kan underlätta och minska utbrott. Vi lyssnade på varandra och jag fick till och med beröm för att jag brukar ringa dem på morgonen om A har en dålig dag! På så sätt är de redo och anpassar dagen utifrån hans lite sämre förutsättningar just den dagen. Så bra det kändes att en liten katastrof ändå resulterade i en bra dialog! Kändes faktiskt roligt mitt i all röra och kaos.
Varför hade de hamnat i affekt alla tre på samma gång?
Vad hade hänt då? Jo, förutom allt annat som sker med ny skola m.m. så har pedagogerna precis som vi hemma varit sjuka i omgångar. De är 4 stycken pedagoger till 4st barn, så även om de får in vikarier så blir det genast annorlunda. För att reda ut situationen med sjuka arbetskollegor så hade pedagogerna tullat på datortiden för barnen i LIG. Fullt förståeligt från min sida. En dag var det endast 1st ordinarie pedagog, alla andra var sjuka och hemma. Igår hämtade jag A för ett möte på HAB. Då satt alla 3 pojkarna och hade hur roligt som helst framför varsin dator och spelade och skrattade tillsammans. Klart att de ville fortsätta så hela veckan ut – minst! Nu är det så att rektorn på skolan hade bestämt att det idag torsdag och imorgon fredag skulle vara datorfria dagar. Jodå så att…. En mycket bra idé anser jag men för de här grabbarna gick det inte alls att gå från mer datortid än tidigare till 0 över en natt. Så när de blev påminda om att de inte skulle få ha datorerna idag gick de ihop och samarbetade (!). De vände således upp och ner på allting.
Andra aktiviteter var inplanerade.
Nu är det så att de inte skulle bli utan någonting extra, de skulle få baka sockerkaka och göra smoothies. Det får de göra imorgon istället och jag lobbar för det med allt vad jag har för att A ska tycka det är bra. Han älskar att baka annars så kanske kanske kanske att det går. Vi köpte med oss fika på vägen hem efter skolan, hade riktigt mysigt och trevligt. Han fick ta ut hunden en runda och sedan gå hem till en kompis. Naturligtvis ville han se på Youtube hemma och spela men jag sa att blir man hämtad från skolan så blir det inget sådant extra hemma. Det köpte han! Ibland händer det…. lite förvånad men lättad var jag.
Det fungerar ändå så mycket bättre nu än tidigare!
Jag ä tacksam för att det ändå fungerar så pass bra med den nya skolan. Sonen gillar sin grupp och sina pedagoger. Det stora är fortfarande mindre tid med datorer och iPad i jämförelse med den andra skolan vilket orsakar utbrott, stress och frustration hos A men LIG håller på sina regler och de fungerar bra. Efter gjorda uppgifter får A en stund med datorn. Jättebra! Dessutom nolltolerans mot våld och vapen.
Känns skönt att dessutom ha en bra kommunikation med pedagoger och med rektorn på skolan. Vilken skillnad och så bra det kan bli. A har fina förutsättningar att lyckas och komma till ro nu när han har engagerade pedagoger som verkligen vill honom väl och som SER hela A som den fine pojke han är och som dessutom uppskattar honom och hans personlighet! Underbart för en mamma som så länge önskat det här för sitt barn.
Kram Sara
