Hur vi har uppfattat våra besökare.

Ända sedan jag var liten har jag haft förnimmelser och besök från andra sidan. De har visat sig på lite olika sätt och det är säkert delvis beroende av hur öppen och mottaglig jag själv är. Periodvis i mitt liv har jag inte varit så fokuserad på just den här biten av min tillvaro och har således inte haft lika starka upplevelser men ändock, de har alltid funnits med mig.

Jobbade i Holland på ett kloster.

För många år sedan arbetade jag tillsammans med flera andra personer med att delvis restaurera ett gammalt kloster i Holland. Vi hade även meditationer och i slutet så hade vi en intensiv kurs i just meditation. Vi var flera som hade upplevelser från klostret då det inte var helt uppskattat från andevärlden att vi höll på med justeringar av byggnaden. En kväll när några av oss satt och pratade utomhus över en kopp te såg jag hur tydligt som helst en stor grå skepnad, som ett avlångt moln, som kom emot oss. Inom mig fick jag en tydlig bild av en nunna. Hon passerade oss och försvann. Det var magiskt, jag var tacksam över att få ha upplevt det här.

I vårt förra hus var det fler obehagliga upplevelser.

I vårt förra hus hade jag många upplevelser. Flera var inte speciellt trevliga. Vi hade en duschkabin nere i källaren där jag aldrig kände mig ensam. Över huvud taget var det alltid en känsla av att någon var tätt efter mig nere i källaren, som om de stod kloss intill mig, som förföljde mig och det var ingen trevlig energi som jag upplevde. Tydligast fick jag en bild av en man som kändes arg, deprimerad och upprörd inombords. En obehaglig känsla av någon som mår dåligt och som kanske hade avslutat sitt eget liv.

Mannen i pojkens sovrum.

Min äldste son blev rädd på kvällen och när jag låg hos honom vid nattningen hade jag en stark känsla av att vi inte var ensamma utan hade besök. Han hade talat om en man, en arg man, som fanns i hans rum. Mannen befann sig alltid på samma ställe vid ett av fönsterna. Efter ett tag slutade min son att tala om den här mannen så jag tänkte att han nog hade försvunnit. Några år senare hade vi fått vår andra son och en dag kom han och var rädd. Han sa att det stod en arg man i rummet. Sonen pekade på exakt samma ställe som vår äldste hade gjort! Mannen var tillbaka. I samma veva var vi på väg att flytta. I vårt nya hus (där vi bor än idag) så sa pojkarna att det fanns en man i ett av rummen. Han var inte heller trevlig. Frågan är om det var samma man eller om vi hade besök av fler?

Sorgfylld ande.

Förnimmelsen som jag hade av en deprimerad man försvann, den energin känns inte som att vi tog med oss. Jag vet inte om det har med att göra att vi slängde en del möbler som vi hade fått och att han var bunden till dem? Det var i alla fall skönt att inte ha de obehagliga känslorna kvar.

I vårt nya hem är det fullt hus!

I vårt nya hus har det skett massor av! Förutom mannen som pojkarna har pratat om så har jag sett flera saker. Jag har sett ansikten som tittar in på oss. Jag har skymtat en fot när någon gick förbi. Det hörs fotsteg och mannens del av sängen har någon skakat på. Jag har sett en person som satt precis bredvid mig och min ene son på sängkanten. Jag ser personer som går förbi min säng eller som rör sig i huset.

Det har plötsligt luktat cigarettrök och ingen av oss röker. Jag kan känna hur någon står bakom mig på olika platser i huset. Vid ett tillfälle så stängde jag dörren till vårt skafferi och då stod det en person där! Jag får bilder i huvudet av avlidna släktingar men även av andra. Vi hör röster som pratar med oss eller som bara mumlar. Jag kan känna kalla partier plötsligt i ett rum eller så får jag en känsla av att någon sitter och tittar på tv tillsammans med mig.

Min sambo har känt hur någon tar i honom och hunden skäller ibland mot ett visst ställe. Vi hade en gammal gungstol som jag hade ärvt och den började en kväll att gunga av sig själv! När jag nattar våra pojkar så är det alltid en massa energier som är närvarande och som jag kan se men jag förstår inte vad det är eller vad de vill. Ute i trädgården går det också omkring någon ibland.

Obehag och frustration blandat med nyfikenhet och spänning.

Det känns inte obehagligt speciellt ofta utan snarare är jag otroligt nyfiken och förväntansfull men jag finner det jobbigt och frustrerande att jag inte vet vilka de är eller vad de vill. Man är aldrig ensam i vårt hus utan det känns alltid som om någon är där och ser till att allting är rätt och riktigt eller i alla fall håller ett vakande öga på huset. Det hade varit rätt trevligt att få sova en hel natt ostörd eller känna att man är helt ensam i sitt eget hus. Känslan av kollektiv kan jag vara utan även om skyddsänglar och guider är mer än välkomna. Jag får förnimmelsen ibland att de står på rad eller i en klunga och avvaktar. Att de inväntar mig….när jag är redo för att arbeta med det här då kan jag hjälpa dem eller vad det nu är meningen att jag ska göra. Oerhört spännande!

Vilka är med och nattar barnen?

Helt ärligt så är det lite olustigt att se och känna allt som finns runt mina barn på kvällarna. Olusten sitter i att jag inte förstår eller begriper vad eller vilka det är som är där. Barnen är öppna men reagerar inte på samma sätt som jag. Min yngste blir dock ofta väckt eller sover oroligt på nätterna för han blir störd eller drömmer om någonting. Så vill jag inte ha det och jag hoppas kunna göra någon förändring så att det blir lugnare hemma hos oss.

Besök från andra sidan är välkommet.

Att vi har besök från andra sidan är en häftig upplevelse som jag tycker om och känner igen mig i sedan barnsben. Kanske att jag är öppen på tok för ofta (läs alltid). Kanske är det dynamiken av oss 4 som gör att vi har så frekventa besök? Inte vet jag. Allt jag vet är att jag vill utveckla min förmåga och få kontroll på den så att jag kan använda den på ett bra och förnuftigt sätt utan att bli dränerad på energi eller rädd eller förvirrad.