Det startade samma eftermiddag som vi kom hem från stugan.

Jag blir galen! Galen, trött, ledsen och förtvivlad. Det är ett enda kaos och jag vet inte hur jag ska få rätsida på det. I stugan över jul var det utbrott. Jobbiga men hyfsat hanterbara. Vi hade många fina och roliga stunder tack och lov. Nu är de i stort sett bara jobbiga sedan vi kom hem. Det exploderar hela tiden utan stopp. Skrik, bråk, slag och argument och ifrågasättande. Det flyger saker i luften, det ritas på väggarna, slås i dörrarna, ingen lyssnar eller gör som de blir tillsagda och ingen är still för en sekund. Svärorden haglar över oss som jämna skurar och vi orkar inte mer. Det är inte roligt. Det är bara skitjobbigt.

Det eskalerar.

Sonen blir värre och jag tror det har med skolbytet att göra. Han behövde byta för att få en bra skolgång vilket han har fått. Bakslaget är att vänner försvinner och att han känner sig ensam och utanför. De andra i hans lilla LIG-grupp tycker mycket om honom men det räcker inte. Han leker inte med dem efter skolan. Vi hoppas att han nu orkar vara i den stora klassen och kan få nya vänner både i skolan och som han kan leka med utanför. Jag förstår och ser hans smärta. Det är hemskt att känna sig ensam och se vännerna välja andra. Att byta skola och ryckas upp från tryggheten är väldigt svårt och omtumlande och mycket att hantera för A. Det sliter hål även i mitt hjärta. A är en empatisk kille som verkligen uppskattar sina vänner och han förtjänar bättre än att bli lämnad i sticket eller bli bortvald.

Hade A fått som han ville skulle han sitta med sin padda dygnet runt men det går inte. Det fungerar inte av flera anledningar. Konflikten är ett faktum. Ingenting fungerar i nuläget och allting blir fel hur vi än gör eller försöker lösa det. Några dagar av det här är rätt påfrestande. Vi är helt slut.

Övernattning och lugn.

Sedan jag skrev det här så har A fått sova över hemma hos en kompis två nätter. De skulle egentligen bara leka en dag men ville umgås mer. Jag är så tacksam över att det har fungerat och att kompisens föräldrar är ok med det här och de själva ringer och frågar om det är OK att A får sova över. Vi behövde alla en paus från varandra efter julhelgens intensiva umgänge och alla explosioner. Nu sitter jag och väntar på att A ska komma hem vilken minut som helst. Lillebror sover men ska väckas. Än så länge råder det lugn och jag vet att A har en annan kompis som vill leka idag. Känns rätt bra faktiskt. Lillebror vill också leka så killarna får gärna vara här hos oss. Saknar A, det är mysigt att gosa med honom när han vill och han tillåter en kram eller en liten puss. Lillebror har fått sin del nu när han har fått vara ensam med mig och pappa. Även han behövde vila och stillhet.