Julen kom och gick. Ungefär så upplever jag 2016 års jul. Dagarna flöt ihop och julstämningen hemma infann sig inte riktigt. Utan snö och jag ur form så blev det inte riktigt samma sak. Jag orkade inte baka lussebullar eller göra julgodis. Min älskade julmusik orkade jag knappt med heller och barnen var inte alls sugna på att titta på våra julfilmer. Julen blev liksom lite platt i år.

Hyrde stuga i Småland.

Stugan som vi hade hyrt var fin men mycket mindre än vad vi hade räknat med. Det är lite speciellt när man mer eller mindre går in i varandra under en hel vecka. Med en utbränd morsa, en småbränd farsa, en terminstrött F-klassare och en autistisk 10-åring som bytt skola och som fortfarande kämpar med den flytten var det inte helt lugnt och fridfullt hela veckan. Det fanns dock gott om fina och roliga stunder som jag vårdar ömt.

Skogspromenader med hunden.

Hunden och jag tog promenader i ur och skur. Vädret var hyfsat opålitligt men hunden ska likväl ut och jag uppskattar oerhört mycket att få komma ut i naturen. Gå bland granar och björkar, dofta allting, höra vågorna och se några få djur. Och tystnaden. Den underbara tystnaden som råder där ute på landet. Vilken lisa för själen!

Fritt WiFi och längden på tittande av Youtubeklipp.

WiFi fanns i den här stugan. På gott och ont. Bra för att speciellt vår son med autism kunde få titta på youtubeklipp vilket är hans absoluta favoritsak att göra. Dåligt för att vår son med autism kunde titta på Youtubeklipp. Han kan inte begränsa sig och har ingen som helst tidsuppfattning. Det blev rätt många diskussioner om hur länge man ska titta och delvis på vad. Själv blir jag smått galen på de här klippen där killar (mest killar som spelar in tydligen) sitter och vrålar och kommenterar vad de gör i spelet. Vi hade tyvärr inga hörlurar med oss. Big misstake. Hur länge man ska få sitta med plattan och glo är också någonting som vi kämpar med. Jag har aldrig själv spelat men förstår att det lockar många. Mannen anser att datorer är helvetet på jorden som förstör människan. Det är svårt när ens barn behöver plattan och datorerna mer än vad vi kan förstå. Var sätter man gränserna för barnet med särskilda behov? Fyra olika åsikter rådde om den saken, varje dag. Sedan kan man ju tycka att det vore trevligt om alla ville följa med ut och få frisk luft….

Att komma ut i naturen varje dag.

Våra pojkar brukar älska att vara utomhus oavsett om det är vid havet eller i skogen. Det var svårt att få med oss dem ur huset den här julen men väl ute så hade de hur roligt som helst. Hunden gör mycket för upplevelsen och bröderna har rätt roligt tillsammans och skojar med varandra. Dock är det knappast en tyst upplevelse men härligt att få umgås med mina barn. Lugnet i naturen påverkar oss alla fyra på ett positivt sätt. Vi blir lugnare och jordas, gladare och lättare. Vi hittar tillbaka till oss själva. Jag hade mer än gärna flyttat ut till ett hus i Smålands skogar vid en vacker sjö hyfsat nära en by med allt som man behöver. Vi får se vad framtiden bär med sig.

Julstämning och julafton.

Stugan hade ingen julstämning alls förutom en gran som vi hade bett om att få. Nu kunde den inte stå där den först var placerad så det slutade med att granen knappt syntes. Kalle Anka och hans vänner är givet och “måste” ses av mig. Om de andra ser eller inte är inte lika viktigt men för mig är det lika med julafton. Vi firade enbart med oss själva och hade därmed inte heller köpt på oss jättemycket julmat. Vi hade vad alla tycker om och det räckte. Barnen äter lite eller i alla fall rätt snabbt och sedan kan inte den äldste sitta kvar. Mannen och jag satt och åt upp det vi hade kvar medans barnen tyckte det gick väldigt långsamt. Paketen skulle nämligen öppnas efteråt.

Julklappar

I år fick båda barnen välja ut vad de ville ha i affären och de visste vad de skulle få av oss. Av mormor fick de välja och sedan tog hon någonting av deras val och köpte. E kan säkert klara av att inte veta, han har ingen diagnos och är rätt glad för vad han får. A däremot vill inte bli överraskad på julafton och ofta besviken och arg. Så i år fick han veta och det fungerade jättebra förutom att jag tabbade mig men även den situationen kunde jag rädda. Tack gode gud. För många förtar det säkert hela grejen att barnen ska veta i förväg men de flesta med autism gillar inte överraskningar eller ovissheten och stressen som det medför. Det blir inte roligt och bäddar för utbrott av olika storlek. Jag är glad om barnen är glada.

Vi åker iväg ensamma över julen.

Det är rätt skönt att åka iväg till jul. För oss fungerar det så mycket bättre på alla plan. Vi får landa efter höstterminen i vår egen takt och har inga förpliktelser eller krav eller förväntningar på oss. Det är jätteskönt! Osocialt? Kanske för vissa. Vi ser det som investerad tid i oss själva vilket vi verkligen behöver. Även om släktingar menar väl så blir det ofta inte speciellt roligt och absolut inte avslappnat för vår del när vi firar med andra. I alla fall så som det har varit hitintills. För att det ska fungera måste A:s behov komma först. Det är ett faktum och en förutsättning för att vi ska kunna fira med andra. Blir han bemött utifrån hans olika behov och slipper bli ifrågasatt och helt enkelt accepterad precis som han är så går det jättebra. Likaså om R och jag inte behöver förklara, ursäkta, beskydda eller försvara oss själva eller vårt barns beteende.

Nästa år är nästa år.

Nästa år mår jag förhoppningsvis många gånger bättre än vad jag gör just nu. Kanske orkar jag med lussebullar och lite julgodis, julmusik och annat som förhöjer julstämningen. Jag tar en dag i taget och det är långt till nästa jul. Julen är inte bara allt runt omkring för mig. Det är egentligen lugnet och pausen. Det mysiga och gosiga och ett uns hopp och glädje.