Det hoppas jag verkligen! Jag såg ett par bilder som någon gjort med en stor portion humor men ändå med ett allvar bakom som föreställde hur andra ser på oss NPF-föräldrar samt våra barn med autism. De är klockrena utifrån mitt perspektiv och min erfarenhet av andras uppfattning och bild av mig och mitt barn. Även om hur jag själv uppfattar min egen situation och stundtals min son. Det florerar fortfarande så många förutfattade meningar om autism. Mycket är så tungt så jag personligen behöver kunna vara sarkastisk och skämtsam mellan varven. Jag skulle nog blir smått tokig annars.
Jag kan många gånger känna att andra ser på mig och min situation som kaotisk, svår, obegriplig eller överdriven. Ja det är den säkert i många fall om man jämför med en familj vars barn inte har några problem med skola, kompisar eller andra hinder i vardagen. Bildsekvenserna som jag postar fick mig ändå att reflektera över hur jag själv ser på min situation och att det är viktigt att fortsätta ha glimten i ögat. Ärligt talat så ligger det mycket sanning i de här bilderna vad gäller uppfattningen om autism, om oss som lever med den,om de som finns runt omkring oss och om samhället i övrigt.
Jag har lätt för att bli allvarlig och det kan ju absolut vara rätt i flera situationer. Humor är dock en viktigt komponent för att göra det svåra uthärdligt, för att minska ner det tunga ok som jag bär på mina axlar. Min son med autism har sin egen humor, vilket vi alla har, men han som så många andra med autism skrattar åt helt andra saker och förstår inte alls skämt eller vitsar. Min yngste däremot som bara är 6 år kan redan bolla med sarkasm och älskar att skämta. Det är hysteriskt roligt att höra de två bröderna försöka skämta eller förklara ett skämt för varandra! Ingen av dem begriper sig på den andres humor men tack o lov har de ändå väldigt roligt tillsammans.
Alla har vi förutfattade meningar om allting. Frågan är bara vad vi gör med dem och om vi inser att de kanske inte stämmer? Även vår bild av oss själva är ganska nyttigt att se över då och då. Som förälder till ett barn med autism och adhd samt en son utan diagnos så är det många som dömer mig och min familj utifrån deras föreställningar, normer och erfarenheter. Så är det och bilderna ovan är talande för mycket som jag själv personligen har upplevt under de här åren. Jag kan inte ändra på andra människor. Vad jag kan göra är att se över hur jag själv känner, fungerar och tycker och agerar. Om sedan någon kanske får en ny syn på saker och ting efter att ha pratat med mig eller läst någonting som jag har skrivit så är det bara ett plus!
Quotesgram
