Ljus i mörkret.

Mitt mörker är sällan bara svart. Nu pratar jag inte om någonting inom mig utan helt enkelt när det är natt eller bara släckt i ett rum. Det kan absolut vara ett stillsamt mörker som låter mig vara. Där allting bara är dolt av nattens svarta färg. Det kan också allt som oftast hända en hel del saker mitt framför ögonen på mig. Under många år nu har detta pågått men jag är ännu inte säker på vad det är som sker, eller varför. Troligen visar de sig för att jag behöver det eller så kommer de med ett budskap.

Fullt av små gulvita ljus.

Tänk er att det lyser upp ett gult ljus av hundratals små små dioder i mörkret. De vibrerar och vissa far runt och liknar små ministjärnfall. Det är helt fantastiskt och jag älskar de små ljusen och blir fascinerad. De är inte skrämmande alls utan en häftig och lockande syn.

Norrskensfärger.

När jag ställer in mig och när jag fokuserar ännu mer på att titta genom mitt tredje öga, att titta igenom det som jag ser, bortom det in i en annan dimension eller vibration så blir de tydligare och andra färger och former träder fram. Tänk er ett norrsken men bara delar av det. Den sortens ljus kan stå framför eller bredvid mig, många gånger faktiskt rakt ovanför mig om jag ligger ner i sängen. Det är ett vitt, gult eller grönaktigt ljus med oregelbundna kanter och former. Det står stilla men kan se ut som att det pulserar eller svävar.

Ständig rörelse.

Allt det här far runt runt hela tiden utan stopp. Jag kan även se andra saker, strimmor eller någonting abstrakt som rör sig. Tänk er långa sidenband som man viftar med, ungefär så kan det bölja fram och tillbaka. Det kan också går fort fram och svischa förbi, upp och ner.

Skuggorna rör sig inte på samma sätt.

Ibland kan jag förnimma skuggor, konturer av personer som är där samtidigt. Många gånger klappar hjärtat snabbare och händerna blir varma på mig av all energi som är i rummet. Jag kan känna att energin förändras oavsett om det är små ljusprickar eller någon som står där.

Vad eller vem?

Det är högst frustrerande för mig att inte kunna uttyda vad det är som visar sig för mig. Eller varför. Jag är jätteglad över att få uppleva det här och jag känner mig oftast lugn och upprymd samtidigt när jag beskådar all rörelse och alla ljus/energier. Jag har prövat att fråga vad det är men inte lyckats tyda något svar. Kanske har jag inte lyssnat, kanske har jag inte varit redo för svaret. Jag är i alla fall väldigt nyfiken på alla de här ljusen och energierna.

Biomatter

Jag är faktiskt mörkrädd ibland och har alltid varit det. Det är förnimmelsen av att vara förföljd men inte se dem med blotta ögat. Eller att vända mig om och plötsligt så står någon där. När de här ljuspunkterna och formerna visar sig så blir det varmt och mörkret skingras. Jag känner mig inte ensam eller hotad men tycker det är lite jobbigt att inte veta vilka de är eftersom de kommer väldigt nära min fysiska kropp.

Rörelserna kan bli för mycket där de virvlar runt och far fram. Då behöver jag stänga ögonen en stund för att återfå balansen. Sedan kan jag titta igen och njuta av allt det vackra som spelar framför mig. Med tacksamhet beskådar jag alla färger, former och rörelse.