Loudwire

Andevärlden har alltid varit med mig. Jag har minnen från det att jag var riktigt liten, runt 3 år. Jag visste att de var runt omkring mig och jag låg i min säng och ropade på mina föräldrar när jag vaknade för jag var livrädd för att gå ut i korridoren som ledde till deras sovrum. Det fanns “saker” i mitt rum och i korridoren men jag fick aldrig någon vuxen att bekräfta vad jag upplevde.

Psychic Medium

Någon tar på mig.

Jag har alltid upplevt det som att de kan ta på mig, dra i mig eller fånga mig. Inte en speciellt behaglig känsla att känna. Det har inte spelat någon roll vart jag har befunnit mig, jag har känt av dem överallt men inte vetat hur jag ska hantera det. Rent instinktivt har jag blivit rädd. Jag brukade sova med ena armen under mitt huvud täckt av mitt hår för att de inte skulle röra vid mig. Min säng var belamrad med gosedjur som en mur runt hela min säng för att skydda mig. Jag hade till och med en uppstoppad alligatorunge som försvar i sängen! Inte speciellt trevligt men jag tänkte att den kunde vara bra. Jag tyckte att fotografier följde mig vilket gjorde att jag sprang uppför trappan för att slippa se dem. Det märkliga är att det var ju fotografier på mig själv och min familj men det var som om jag såg någonting bakom den platta bilden. Någonting mer som bara jag kunde förnimma.

Therese Kerr

Vad är det som jag upplever?.

En natt vaknade jag och vred på huvudet och snett framför mig, bara en halvmeter från mitt ansikte svävade ett annat ansikte! Jag blev otroligt rädd och gömde mig under täcket. Mitt problem har varit att jag inte har kunnat kommunicera det här eller fått någon förståelse vilket har gjort att jag burit med det inombords och mina tvivel kring mig själv har bara vuxit. Vad ser och upplever jag? Är det jag eller är det tankespöken? Är jag smågalen? Jag har även väldigt lätt för att känna in andra människor och vet ibland inte om det är mina egna känslor eller någon annans. På senare tid har jag börjat fundera över om det är så att jag även känner andarnas känslor och att det i sin tur gör att jag blir förvirrad, upprörd eller påverkad på något sätt?

Bekräftelse och osäkerhet.

När jag var runt 17 började jag få lite mer bekräftelse på vad jag upplevde och jag fick ett genombrott under åren som följde då jag mediterade mycket, började fokusera på stenar och umgicks med andra som trodde på mig och som var lika i tanken. Jag kände mig dock fortfarande ensam emellanåt och osäker på mina erfarenheter och gör det än idag. Jag har aldrig riktigt trott på mig själv och jämför mig själv med andra. Hela tiden har jag haft uppfattningen av att jag inte är tillräckligt duktig eller bra, att det jag upplever kanske inte är sant eller inte duger. Jag har inte kunnat bolla mina erfarenheter med någon nära. Jag hade behövt en mentor som kunde hjälpa mig att grunda mig i det som jag upplever. Jag tror alltid att det borde vara mer, starkare eller tydligare. Det kan det säkert bli men frågan är om inte det är jag som kanske är så van vid mina upplevelser att jag inte inser att det redan finns där? Att jag ska lyssna och bekräfta mig själv och det som jag får till mig istället för att tvivla? Det kanske redan är stort….men jag förstår inte det utan minimerar det. Jag hör och ser och känner. Jag ritar bilder och får bilder till mig. Jag känner närvaro av andrar, änglar och guider men det är som att jag har ett filter som jag behöver ta bort för att göra kanalen ren och rak. Utöver det så ser jag dem rent konkret mellan varven. En siluett, en fot, en person som sitter hos mig eller som går förbi. Det skrämmer mig inte alls för då blir det tydligt. När jag bara känner blir det svårare att avgöra om min upplevelse är sann eller inte. Jag vill helst att de ska vara så tydliga och synliga som möjligt för att jag ska tro på mig själv.

Energier som rör sig överallt.

Energier ser jag ofta, kan inte beskriva det bättre eftersom jag inte är på det klara med vad jag ser och upplever. Det är ljus och prickar som far runt överallt. Ibland ser det ut som norrsken. Det är jättevackert! Jag är helt fascinerad av det och älskar när det kommer. Det ÄR ju något eller någon, så mycket är jag på det klara med. Ibland så är det ett visst sorts sken som kommer och som kan röra sig det med. Det är jättehäftigt! Jag har även börjat höra mer, det är som att örat sväller ibland men jag hör inte tydligt budskapet. Jag har även ett tecken på närvaro när jag får en fysisk reaktion som om någon pillar i mitt hår på hjässan. Då vet jag att någon är där. Ibland blir jag väldigt varm om mina händer.

Mina kort ger mig stöd.

En sak som ger mig bekräftelse är mina kort som jag drar lite då och då. Det är väldigt roligt och spännande! Jag ställer en fråga och får svar som är klockrena. Ett tydligt tecken på att de är där och samarbetar med mig. Jag kan inte alla korten eftersom det kommer upp samma kort ända tills jag har gått vidare. Det är otroligt häftigt varje gång och ger mig lite trygghet i att de finns där hos mig. Återigen är det en tydlighet som jag är i behov av just nu.

Jag har haft andligheten på vänt.

Det är dags att utvecklas igen. Jag har haft det på sparlåga och fokuserat på annat i livet men andligheten är alltid med mig på något sätt. Det känns som att jag har behövt samla på mig massor av olika erfarenheter i livet för att vara beredd på nästa fas. Nu är det dags att ta upp det mer intensivt och det har jag fått till mig på olika sätt. Det är båda skrämmande och spännande på samma gång.