Alla upplevelser och erfarenheter som vi bär med oss är en källa för förståelse och en möjlighet att växa och lära känna oss själva. Om vi vill. Jag tror att det handlar om vilja eftersom vi kan välja hur vi vill förhålla oss till det som vi går igenom och möter på vår väg.

Det är väldigt lätt att skylla på någon annan eller någonting annat men som jag ser det så är det min upplevelse av det som gäller. Kan jag äga den så kan jag också ändra hur jag tänker och känner kring det. Jag vill inte minimera svåra händelser utan istället fokusera på hur man kan gå vidare. Vissa stänger helt av och vill inte alls befatta sig med känslor eller tankar kring det som är svårt eller tufft. Vissa vältrar sig i oändlighet i misär och svåra plågor oavsett om det verkligen behövs eller ej. Ja det är en svår avvägning och alla måste få reagera precis som de vill och som de behöver. Vad som är rätt för just dem.

Att äga det man säger och gör, de handlingar som man utför eller väljer att inte utföra är inte lätt att svälja och acceptera alla gånger känner jag själv. När jag upptäckte och det föll på plats vad det innebar för mig själv så förlöste den ändå en spänning. Det blev lite lättare även om det är tuffare att ta det själv. Att lägga över allting på någon annan utan att reflektera över sitt eget beteende löser ingenting. Det ger dem makt att bestämma över mig och mitt liv och mina val. Vad de säger eller gör påverkar mig personligen om jag inte äger det själv. Så fort jag ansvarar över mitt eget så kan ingen bestämma mer än jag över hur jag påverkas eller inte påverkas av vad de gör eller säger.

Svårt är det, jättesvårt! Allt som vi har gått igenom med exempelvis skolan har tagit hårt på mig. Det har varit traumatiserande men jag arbetar med mina upplevelser, tankar och känslor kring det. Jag vill inte att de på skolan ska ha makten över mitt känsloliv så jag behöver lära mig att förhålla mig till det på ett nytt sätt. Lära mig av den här hemska upplevelsen som har jagat mig natt som dag under flera år. Skolans personal beter sig fortfarande likadant efter allt som hänt, de verkar inte ha lärt sig någonting över huvud taget men det är upp dem vad de väljer. Jag tror faktiskt inte heller att de vill, inte som de agerar nu i alla fall men det är inte längre mitt ansvar att få dem att ändra sig. Vi har lärt oss massor. Om hur skolans värld ser ut, hur byråkratin och lagar o regler fungerar men främst hur vi själva överlever under väldigt pressande förhållanden. Vi valde att ta strid, vi har vuxit med de besluten och alla de upplevelserna som vi har fått gå igenom. Vi har sett på oss själva och de runt omkring oss med nya ögon och ny förståelse.

Jag har en väldigt ansträngd relation till större delen av min familj och även där kan jag se att mycket ligger i om man ser på sig själv eller inte. Hur har jag betett mig och varför reagerar jag som jag gjorde? Jag har sett mig själv och rannsakat allting på egen hand och med hjälp av en psykolog. För mig har det blivit tydligt att jag har låtit mig bli behandlad på ett sätt som inte är positivt och som jag inte har mått bra av. Vår situation med A har även tydliggjort vem alla är och var de egentligen står och hur de resonerar och ser på mig, min familj och på sig själva. För mig har det inneburit att jag har behövt acceptera hur de är och deras val i livet, att jag varken kan kontrollera deras agerande eller få dem till att ändra på sig om de inte själva vill det. Även har jag insett att så är fallet med mig själv. JAG bestämmer över mig och mitt liv. Deras åsikter och val angående mig och min familj får helt enkelt stå för dem. Låter det kallt och brutalt? Nej, det är värre att tappa energi för att jag inte står upp för mig själv och respekterar mig och min familj precis så som vi är alla fyra. Finns det kärlek och respekt, empati och öppenhet och den kan kommuniceras så behöver man troligen aldrig sitta i den situationen som vi sitter i nu.

Klokskap kommer inte enbart ur högar av litteratur. Jag själv anser det mycket givande att läsa allt från skönlitteratur till fakta dock inser jag att man kan vara klok på flera sätt. Att ha en massa text i huvudet och rabbla viktigheter fungerar i vissa forum. Likaså erfarenheter som är någon annans som man själv använder sig av för att visa på kunskap och insikt. Däremot så har de ingen direkt betydelse upplever jag i andra fall då de tappar kraft och blir mer eller mindre tomma om de inte följs av handlingar eller är förankrade i hjärta och själ. Vishet som vuxit fram ur egna personliga erfarenheter ger en helt annan form av klokskap. Den väger tungt och ger en energi som inte går att slå hål på. Den får hela personen att växa om man vill, när man är redo att välja det. Jag har valt att växa ur mina erfarenheter under mina år på jorden. Det är alltid ett medvetet val som många gånger kommer först flera år senare. Oftast behöver jag få lite distans och se och känna vad som skett för att jag ska kunna göra det valet.

Alla erfarenheter, roliga som jobbiga, är jag tacksam för även om det i stunden kan vara så att jag förbannar den och önskar att jag slapp vara med om den. Vi bär alla med oss olika saker i våra ryggsäckar. Vackra  lysande stjärnor och djupa svarta hål, små trassliga garnnystan eller doftande blomsterprakt. Alla är lika viktiga och gör oss unika. Varför förneka något oavsett hur bra eller dåligt det har varit? Väx istället! Det är inte lätt men det är det inte för maskrosen i asfalten heller. Det går om man vill. Att någonting är lätt behöver inte betyda att det är rakt igenom bra. Vi behöver balans, Ying och Yang i våra liv. Om det bara existerar det ena tippar vi över. Livet ska inte vara svart eller vitt tycker jag, regnbågens alla vackra färger är så mycket mer givande och inspirerande!

Mitt uppe i en troligen livsomvälvande situation med sjukskrivning och en kropp som säger Nej och Stopp. För mig är det viktigt att jag väljer att gå framåt med allt som varit som en viktig lärdom och en framtid som kan innebära vad som helst. Jag hoppas sitta på en fin veranda i en gungstol på äldre dar och njuta av tystnaden, se på naturens alla skiftningar och vara nöjd och harmonisk. Full av erfarenhet och visdom och en stor oändlig kärlek till min familj, till mig själv och till Livet. Därför väljer jag att vilja växa.