För ca 20 år sedan sa ett medium till mig att jag alltid skulle ha fina vänner runt omkring mig. Jag blev naturligtvis glad över de orden men just då var det annat som jag fokuserade på i samtalet med henne. De senaste åren har jag tänkt mer och mer på vad hon berättade för mig. Under åren som gått sedan jag besökte henne har jag haft flera vänner i mitt liv. Några som har stannat och flera som har varit mer eller mindre viktiga men försvunnit.

Vänner är jätteviktigt för mig. Jag har alltid varit lite av en ensamvarg och har fortfarande ett stort behov av att få vara med mig själv vissa stunder. Att känna massor med människor har inte lockat mig så mycket utan hellre ett fåtal goa vänner som jag känner mig trygg med. De personer som jag kan vara mig själv med och som visar att de är en vän. En vän är för mig någon som låter mig vara den jag är med bra sidor och dåliga. Som finns där när det solen skiner och som stöttar mig när jag faller. En person som är ärlig och som kan vara rak med mig, ge mig en spark i baken men också ge mig en kram och positiv energi. En som delar vad som sker i hens liv med mig och låter mig få stötta och lyfta.

Både killar och tjejer har jag haft som vänner genom livet. På ett sätt trivs jag bättre med killar då jag uppfattar relationerna med dem som rakare, mindre tjafs och snack bakom ryggen, lite annan humor som jag kan uppskatta och över lag mer avslappnat. Idag har jag inte så många killkompisar längre men jag har väldigt fina tjejkompisar som jag värderar högt. De flesta är nog lite som jag, inte så mycket flams men ändå kvinnligt och roligt. Många vackra damer med stort hjärta, intelligens, massor av humor och inre och yttre styrka. Ett gäng kvinnokraft som alla bidrar med sin speciella bit.

Red heart tree

När jag var yngre var det svårt när en vän försvann eller vi gled ifrån varandra. Jag fokuserade mer på förlusten än på allt de fina och bra som jag hade upplevt tillsammans med den personen. Idag upplever jag det som att vi finns i varandras liv av en anledning. Vi ger till och tar av varandra och berikar bådas liv. Jag tror att vi lär oss någonting av alla relationer oavsett om de är bra eller dåliga. Vissa personer behöver vi ett tag i livet i ett speciellt kapitlet av vårt liv. När det är över så finns kanske inte längre vänskapen, man har vuxit ifrån varandra, flyttat eller blivit osams. Oavsett varför man inte längre ses så har de spelat en roll, betytt mer eller mindre och har varit viktiga trots allt. Andra vänner hänger ihop med en hela livet. Man växer och utvecklas, går över höga berg och ner i djupa dalar tillsammans och får ett starkt band som håller en samman. Några av de vännerna är sådana som jag kanske inte har så tät kontakt med men när vi ses så fortsätter vi där vi avslutade förra gången, precis som om tiden stått stilla. Fantastiskt!

Jag gör vad som helst för mina vänner, för dem som visar att de vill ha mig i sitt liv och som visar att de finns där för mig. Jag har inga krav på mina vänner, det kvittar hur de ser ut eller vad de gör.  Att kunna ta en fika, slänga iväg ett meddelande på FB, ge en kram, gå en runda, dricka en massa vin och ha roligt, sitta och prata om allt mellan himmel och jord…..det behöver inte vara så stora saker. Det är ledsamt de gånger som jag inser att den som jag ansåg vara min vän inte är det. Det har hänt och kommer troligen att hända igen. Å andra sidan är det fantastiskt när jag upptäcker att det finns personer i bakgrunden som kliver fram, står upp och är en verklig vän.

Jag har lärt mig och jag bli bättre på att inte lägga ner energi på dem som inte vill mig väl, som vill utnyttja mig av någon anledning, som trycker ner mig eller inte respekterar mig. De som är energitjuvar. Dem vill jag inte ha nära mig. Jag är rädd om min energi, det lilla som jag har och den ska läggas på bra saker och fina människor. Framför allt ska den läggas på mig och på mina familj. Att gå ifrån en vänskapsrelation som inte är bra för mig är enklare idag än det var tidigare. Jag ser fördelarna och vad som är viktigast och det handlar om att älska och respektera mig själv. När jag var yngre ville jag bli omtyckt till nästan vilket pris som helst, jag såg oftast inte mitt eget värde. Inte för att jag ville vara bland de populära tjejerna i skolan, det har inte varit något mål utan bara att få ha en eller ett par trygga, roliga och äkta vänner som ville hänga med mig. Jag vill se det goda i människan och har också fått mig några knäppar på näsan av att jag varit naiv eller godtrogen ett par gånger. Fast jag ser hellre det som är bra i en person än att förvänta mig att bli sviken och besviken från första början.

Jag uppskattar absolut de bekanta som jag inte är så nära men som jag ändå umgås med. Alla positiva relationer ger någonting, allt behöver inte vara så djupt. Däremot tror jag att jag som person inte orkar med att ha många ytliga bekanta som jag ska engagera mig i. Jag förväntar mig inte att alla ska tycka om mig och det är numera helt ok. Så länge man kan visa respekt för sin medmänniska så är det fullt tillräckligt många gånger.

Vissa perioder har jag varit ganska ensam. Som när det har tagit slut i en relation och jag stått utan man men också utan vänner. De gånger som vännerna egentligen varit hans mer än mina. Även när jag har flyttat utomlands och hem igen har jag många gånger stått ensam utan vänner eller så är de inte i närheten. Jag har lyckats finna nya underbara personer som blivit mina vänner varje gång. Detta har gjort mig mer trygg i att jag kan hitta nya vänskapsrelationer oavsett vad som händer i livet.  Att träffa nya människor har blivit lättare för mig efter alla år och turer och det är så enkelt att sända ut ett leende. Som äldre upplever jag dock att det inte finns lika många självklara ställen att möta och träffa nya bekantskaper. På det sättet är det svårare. Jag upplever också att det är knepigare att få komma in i etablerade kompisgäng nuförtiden. Det är som att det inte finns plats för fler eller att man helt enkelt inte är intresserad av nya människor. Ännu svårare är det om ens barn inte är aktivt i någon förening eller aktivitet utanför skolan som i vårt fall.

Att bo utomlands i olika länder har gett mig en insikt om att vi är olika men ändå lika. Alla vill bli omtyckta och tycka om någon och tillhöra ett “vi”, inte bara i en kärleksrelation utan även i ett större sammanhang. Det spelar ingen roll vilken kultur eller religion man har för vänner är viktiga över hela jorden. Däremot så har det varit olika lätt att skaffa mig vänner eftersom förutsättningarna har skiftat. Det är enormt berikande att få ha fått vänner från olika delar av världen och det är någonting som jag alltid bär med mig i hjärtat.

I den livssituation som jag befinner mig i idag är det några vänner som har kommit att betyda oerhört mycket för mig. De har blivit lite som vår familj istället för den som borde ha varit där. De har funnits där för både skratt och gråt. De sveper inte in någonting utan är ärliga, de har lyssnat på mig på riktigt, de vill hjälpa och stötta på de sätt som de kan och har förmåga till att göra. Vi kan prata om allt och vi kan skratta. Skratta åt oss själva eller åt eländet eller bara för att det är så mycket roligare att skratta än att gråta. Just nu orkar jag inte höra av mig så ofta till alla fantastiska personer som finns runt om mig men de finns hos mig ändå i mina tankar och i mitt hjärta. Jag hoppas att de känner att jag ger tillbaka, jag ger vad jag förmår just nu och hoppas att de vet att jag kommer att vara där för dem vad som är sker. Jag är väldigt tacksam för alla vänner som jag har haft och fått äran att umgås med och alla de som jag har i mitt liv idag. Älskade vänner.