…det kan man tydligen inte vara enligt flera läkare som jag har träffat och Försäkringskassan är inte heller helt med på det. Varför är det fullt acceptabelt att bli utbränd på jobbet men inte hemma när jag berättar om min situation? Ja jag har det stressigt på mitt arbete och visst har även den situationen påverkat min utmattning. Största delen ligger ändå på det faktum att jag har ett barn med autism och adhd, att jag har kämpat på i många år innan diagnosen, att det faktiskt är väldigt påfrestande att vara en npf-förälder och dessutom lägga ner massor av energi på allt som rör den situationen. Hur kan det vara oviktigt eller inte relevant? Hur kan man bli utbränd på jobbet av en stressig situation, krav eller många övertidstimmar och det är allmänt accepterat men jag som npf-förälder arbetar mina timmar på mitt vanliga jobb för att sedan åka hem och fortsätta på mitt andra “arbete” och det inte är kvalificerat som en anledning till utmattning?

Skillnaden är att det handlar om mina egna barn och inte någon annans produkt eller omsättning. Jag kan inte välja bort eller arbeta färre timmar hemma men den som är utbränd av sitt jobb har faktiskt andra val. Många kan relatera till en stressig och påfrestande situation på sin arbetsplats och kanske är det också det som påverkar hur man ser på utmattning och en upplevelse av att inte kunna hantera mera. Att allt bara faller runt omkring en.

Att få en vecka i taget av läkaren är väldigt stressande för mig. Hinner jag bli bättre på de här 7 dagarna? Utvilad och redo att ta mig an allting igen? Varje vecka måste jag gå igenom samma procedur igen, förklara allting på nytt, berätta och få läkaren att förstå hur jag mår och varför. Övertyga hen om att man faktiskt kan bli utsliten av hur förhållandena är hemma och allt som har med det att göra och inte bara av mitt arbete. De fokuserar på jobbet varje gång, som om det andra inte finns. “Kan du inte jobba lite mer?” “Du vet att F-kassan är stränga och vill att man ska jobba och visa att man klarar av det.” “Att vila hjälper inte, du måste stressa ner och göra övningar för att slippa spänningen”. “Livet är inte snällt mot någon”. “Du vet väl om att stress är ett livsstilsval?”. Det är frustrerande och tröttande och ledsamt att behöva mötas av det här varje vecka. Jag går dit med fokus på att jag känner mig själv och min kropp trots att jag inte har lyssnat på den. Jag försöker vara positiv för att varken bryta samman eller explodera av ilska när jag möter motstånd blandat med lite kunskap och förståelse för vad jag går igenom och upplever.

Mina symptom är samma som för dem som har bränt ut sig i arbetslivet. Varför är det så svårt att ta mig på allvar när jag räknar upp det ena efter det andra? Det går att pricka av en punkt efter den andra men ändå ifrågasätts jag varenda gång. Det är inte så att jag kommer uppsnofsad, sminkad och fräsch till läkaren utan jag är glad att jag kommer med kläder på i rätt tid. Missförstå mig inte, jag är glad över att jag lever i ett land där jag har möjligheten att ta hand om mig när allting faller. Jag vill bara slippa kämpa för att bli trodd och tagen på allvar när jag blir utmattad hemma och inte bara av min jobbsituation.

Jag vill må bra! Jag vill känna mig glad och pigg, full av energi och positiva känslor och tankar. Tålamod till tusen, ork som en elefant och känna mig lätt som en fjäder i kropp och själ. Grundad i jorden på två stadiga fötter med siktet inställt på en bra framtid. För att komma dit behöver jag mötas av att de vill lyssna på mig och vad jag har att berätta för dem och att den trånga synen på utmattning blir bredare så att vi som redan kämpar inte behöver kämpa oss sjukare och tröttare av oro över att inte hinna må bättre i tid. Jag jobbar med mig själv och med min situation varje dag, varje minut och det är ingenting som jag kan ändra på genom att knäppa med fingrarna eller trolla med knäna. Det tar tid och det ska ta tid för att kunna göras ordentligt. Det är inte bara en yttre process utan även en inre resa som sker. Hand i hand ska de följas åt och jag är mitt uppe i att få rätsida på vad som behöver justeras, behållas, lämnas bakom mig eller ta till mig. Jag tror att det är ungefär samma sak för alla som blir utmattade, oavsett anledning. Har man kraschat så har man och man behöver få ta sig upp utan att ha piskan i nacken. Jag kommer att lyckas, jag vet det och är inställd på det.