Detta fantastiska höstljus! Hösten brukar vara en tid då jag lätt blir låg och seg och helst av allt bara vill lägga mig i ide tills våren visar sina hoppfullhet och livet börjar bli lättare. Häromdagen lyste solen genom fönstret och jag kände ett stort behov av att ta mig ut och bada i höstsolen. Det var underbart! Att känna värmen i ansiktet som slappnade av, se alla vackra färger som målades upp framför mig och känna den där speciella höstlukten som får mig att bli lite varm och faktiskt glad inombords. Luften var frisk och jag var nära inpå ensam där jag gick för mig själv i naturreservatet som ligger runt husknuten.

Jag älskar att krama träd och känna på löven, blommorna och gräset. Energierna som möter mina när jag bara står stilla en stund och tar emot. Hela min själ fylls av ljus och jag blir lugn men ändå full av positiv energi. Jag behöver verkligen det här, att gå ut och möta naturen för att hitta tillbaka till mig själv. Alla år av instängda känslor och händelser som jag har lagt på lager för att orka med det som skedde utanför har tagit ut sin rätt. Kroppen knakar och ömmar och mitt huvud är fortfarande snurrigt och orkar inte bearbeta information eller intryck mer än lite i taget. Min själ har saknat att var utomhus utan att ha ett mål, att bara få vara och stanna upp och ta in allting runtomkring. Många delar av mig själv har jag satt åt sidan för att kunna fokusera på att få livet att fungera för familjen. Nu behöver jag tid till mig själv för att inte tappa bort det sista jag har av det som är jag.

Vår lilla hund ger mig kärlek och är ett naturligt skäl till att ta mig utanför dörren. Jag uppskattar faktiskt att gå ut i regn och blåst lika mycket som i strålande väder. Det är stunden med henne, att få andas frisk luft och få röra på mig, om än lite, som sätter igång mig. Promenaden härom dagen i mjukt solsken var precis vad min själ behövde. Livsgnistan tänds igen och mina kanaler öppnas upp. Det känns så rätt och så bra med en lugnare tillvaro just nu.