Free Meditation Online

Jag har börjat andas igen. Det är en fantastisk känsla! En smygande känsla kom över mig av att luften var lättare. Så insåg jag att Ja! så är det. Luften är faktiskt lättare att andas.

För mig blir det ett svar på att jag går på rätt väg. En av stenarna är borta och det var en tung en. En bumling som var större än jag var medveten om. När ryggsäcken blev lättare kom en känsla av lätthet över mig. En välkommen och skön känsla av att det kommer att bli bra. Att jag följer min egen väg, min egen intuition och lyssnar på mitt hjärtas röst.

En annan styrka samlas i kroppen av att jag lyssnar på mig själv. En ny energi laddas upp och jag tar lite av den i taget. Den är så välkommen och efterlängtad och det känns pirrigt och förväntansfullt samtidigt som ett lugn lägrar sig inom mig. Det är som att återse en gammal kär och nära vän och känna hur mycket roligt och härligt man har haft tillsammans och nu äntligen kan ha igen.

Efter att knappt ha andats de senaste åren med resultatet att jag gått runt med fysisk och emotionell syrebrist så känns det nästan euforiskt att kunna dra djupa andetag. Visst behöver jag fortfarande astmaspray för att hjälpa lungorna rent fysiskt men när det lättar runt omkring så blir det också lättare att andas från magen och inte bara ytligt vid bröstet.

Oavsett vad som sker längre fram eller imorgon så känns det såhär just nu. Det är i nuet som jag befinner mig och det är det enda som räknas fullt ut. Så mycket är på gång och så mycket kommer att ske. Så mycket kommer jag att behöva ta in och bearbeta. Med ett öppet sinne, ett kärleksfullt hjärta och med empati och ljus som vägledning ska jag ta ett steg i taget. Ett andetag efter det andra.

Namaste, Sara