Efter många års kamp med förskola och skola, anmälning till Skolinspektionen så fick A äntligen en plats i höstas på en annan skola.
Det är en rent för jävlig kamp att kämpa dag ut och dag in för att ens älskade barn ska få det som så många andra tar för givet. En bra skolgång där barnet mår bra, blir sett och kan utvecklas positivt. För vår del har det blivit en bra utgång till slut. Det är inte friktionsfritt men det är som natt och dag. Jag skulle göra om allting igen för att se mitt barn må bra och bli respekterad för den underbara individ som han är.
De som tar besluten och de som har hand om våra barn så många timmar varje vecka måste ta ansvar för vad som sker på skolorna i Sverige idag. Jag är själaglad över att det blev så bra som det blev för min A.
I höstas före beskedet om flytt till ny skola gjorde Sydsvenska Dagbladet en intervju med oss. I veckan kom en uppföljning av samme reporter och det kändes så bra att kunna förmedla positiva nyheter.
Eftersom artikeln är en prenumerationsvariant har jag kopierat in artikeln nedan från i lördags samt en länk här till Sydsvenskan. Jag tar även med den första artikeln som en länk här.
“Albin fick ett lyft med flytten från Uggleskolan till Fäladsskolan
Från Uggleskolan i Södra Sandby till Fäladsskolan och en LIG-grupp. Och redan efter någon månad började tioårige Albin Hellberg åter läsa och skriva.
Historien som Sydsvenskan berättade om i augusti förra året har fått en positiv del två.
Alexander Agrell
— Det är jättestor skillnad på hur vi bli bemötta av skolpersonal och rektor nu på Fäladsskolan, säger mamma Sara Hellberg.
– Och stor skillnad för Albin själv. Han känner sig trygg och vågar prova på saker och socialt är han med i en grupp och får träffa andra.
Albin Hellberg på Fäladsskolan, tillsammans med mamma Sara Hellberg och lillebror Elias.
Bild: Ingemar D Kristiansen
Albin Hellberg har diagnosen högfungerande med autism och redan när han började i förskoleklass på Uggleskolan informerade föräldrarna skolledningen om hans situation.
Men under de fyra år som sonen gick på Sandbyskolan upplevde de aldrig att sonen fick den hjälp och det stöd han behövde och som de bad om.
Sara Hellberg berättar att han ofta fick sitta ensam i ett rum och spela dataspel. Kontakten med klasskamraterna fungerade inte så bra, han rymde flera gånger från skolan och hade självmordstankar.
Läs mer:Föräldrar: Vår sons problem togs inte på allvar
Efter en anmälan från föräldrarna kom Skolinspektionen på besök 2016 och krävde åtgärder av Lunds kommun och att skollagen skulle följas när det gällde att motverka kränkande behandling och Albins rätt till stödinsatser.
Innan kommunens svarstid gick ut i oktober hade dock Albin Hellberg redan lämnat Uggleskolan.
– Han gick ett par veckor där i fyran i höstas, sedan fick vi besked om att han hade fått en plats på Fäladsskolan, berättar Sara Hellberg.
– Det är rätt komplicerat att få en plats. Bara rektorer kan ansöka om en sådan och Uggleskolans ledning ville inte göra det. Men sista veckan av vårterminen förra året ansökte man ändå. Då hade vi gjort en anmälan och Skolinspektionen var där och röjde, det kan ha spelat in.
Efter flera intervjuer kunde Albin Hellberg så få sin placering i en LIG-grupp på Fäladsskolan. LIG står för “lokalt integrerad grupp” och är till för barn med särskilda behov. Trycket på platserna i Lund är hårt.
– Albin hör nu till en vanlig klass fyra, men går bredvid i en LIG-grupp med fyra barn och fyra vuxna, det är två lärare av vilka en specialpedagog och så två elevassistenter. Barnen är aldrig ensamma, inte på rasterna heller.
Själv är Albin inte direkt överentusiastisk över flytten, men han konstaterar att det här funkar.
– Jag ville gå kvar på Uggleskolan med mina kompisar.
Dem träffar han dock numera efter skolan, eftersom han fortfarande går på fritids i Sandby. Och det har blivit en del nya vänner på Fäladsskolan, berättar han.
– Läsningen går bättre nu och matte, SO och NO går också lite bättre. Och så är det bra att det alltid finns en vuxen i närheten som man kan få hjälp av.
Albin kan vistas i den stora klassen så mycket han orkar och sedan gå över till den lilla gruppen.
– De tar in elever till honom för att han ska lära känna dem, det fungerar fint, berättar hans mamma.
Hon konstaterar med glädje i rösten att allt som föräldrarna tidigare kämpat för nu görs utan att de ens behöver tala om det. Inom LIG sitter fokus på att man ska förstå, motivera och underlätta för barnen, på deras egna villkor.
– Det handlar om saker som hur man pratar med Albin och vilka hjälpmedel han behöver. Här utgår allt från elevens behov och dagsform, flexibiliteten är stor och personalen hittar på alternativ i undervisningen när det är läge för det.
Albin Hellberg lär sig samma saker och läser samma ämnen som de andra eleverna, men i sin egen takt.
– Det tog bara någon månad på Fäladsskolan innan han började läsa och skriva igen, det hade han slutat med på Uggleskolan. I den här lilla gruppen händer förstås ganska mycket, det är inte alltid lugnare och barnen är intensivare och mer utåtagerande. Men behövs det kan personalen alltid dela på dem.
Albin har utvecklats enormt mycket, enligt modern. Och självmordstankarna har försvunnit.
– Nu åker han skoltaxi och får för första gången beröm av lärare, det känns helt fantastiskt.
En annan stor sak för Albin Hellberg att bearbeta är att han nu inte längre får sitta med Ipad hur mycket han vill och spela spel eller titta på Youtube.
– Hans syn på skolan efter åren på Uggleskolan är att det är det han ska göra. Men på Fäladsskolan är Ipaden ett hjälpmedel eller ett slags belöning efter utförd uppgift, förklarar hans mamma.
Skolbytet har gjort skillnad och skapat mer lugn i hemmet också.
– Och jag måste inte längre rycka ut och åka till skolan hela tiden, säger Sara Hellberg. Lärarna behöver inte ringa in mig hela tiden och de är intresserade av vad vi vill. Rektor engagerar sig och besöker ofta gruppen och pratar med barnen.
Fotnot: Uggleskolans rektor gav sin syn, i allmänna termer, i Sydsvenskans tidigare artikel.”
Jag vet att många med oss kämpar för sina barns rättigheter idag, i detta nu. Jag förstår hur djup förtvivlan kan vara, hur man stångar sig blodig och försöker kommunicera, hur man blir dåligt behandlad och inte vet vad man ska ta sig eller hur man ska gå till väga. Hur orken försvinner, man går in i väggen och bara är sliten och ledsen. Ge inte upp! Era barn är värda allt, det bästa i världen.
Stor Kram, Sara
