Du är inte ensam, vi finns överallt. Vi som har det som du och tillsammans kan vi hjälpa varandra. Om du tittar noga så kanske du ser oss. Kanske så kämpar vi i mataffären eller står bredvid dig på träningen. Kanske står vi med händerna på våra barns axlar i skolan eller så är det vi som låter så mycket längst bak i bussen.

Kanske är det vi som alltid har plattorna till hands eller inte kan hänga med på utflykten. Vi är nog rätt slitna och sarkastiska, uppgivna eller glatt optimistiska. Troligen är vi den som blir stormförtjust när 10-åringen sätter på sig sina strumpor själv eller när vi får en sidokram. Vi känner oss ensamma och isolerade och vet ibland inte hur vi ska orka en minut till.

Kanske flashar vi en pusselbit på vår jacka eller direkt på vår hud. Vi är de som vet att Rainman endast är en film och inte definierar autism. Kanske är vi dem som köper mest kaffe och ketchup och inte förväntar oss att barnet ska sitta ner när det äter. Vi är troligen dem som längtar efter stöd och förståelse, en paus i vardagen och en enda god natts sömn.

Vi är dom som har sett och förstått att ett funktionshinder inte innebär rätt stöd i skolan. Vi är ofta de där föräldrarna med spända käkar på föräldramötet som inser att pedagoger och rektorn inte talar om deras barn men om alla de andra. Vi är också de som blir själaglada när barnet blir bjuden på kalas eller när någon ser mer än bara funktionshindret.

Våra barn är delar av oss och av våra hjärtan. De går omkring bland oss och är det dyrbaraste vi har. Om du är nyfiken och jag ler åt ditt håll får du gärna komma fram och fråga eller bara småprata. Att bli accepterad är stort för oss, att finna andra familjer i samma situation är en lättnad och en trygghet. Du är inte ensam – vi finns.

Kram Sara