Livet är enkelt! Jovisst, det är ju jag den rätta att påstå….. men faktiskt så gjorde jag ofta livet krångligare och svårare än det behöver vara. Jag gick omkring och grämde mig över gårdagen, missade idag och fokuserade på vad jag trodde skulle ske imorgon. En hel del energi gick åt till upprörda och stressade känslor helt i onödan. Jag irrade omkring arg, förvirrad, utmattad, arg och ledsen och hade svårt att känna glädje eller livslust.

Utbränd och utmattad.

Som utbränd men ej förkolnad har jag velat finna lugnet och gnistan i livet igen. Jag insåg att jag saknade allting runtomkring mig. Ja det låter kanske rätt märkligt, jag hade knappast tappat bort familjen och jag visste var jag bodde men hade tappat bort mitt inre och jag hade helt slutat se på min omgivning. Allt som fanns var krav och måsten och jag som slets itu mellan allting. Vädret märkte jag knappt och jag orkade inte med sådant som jag normalt tyckte var roligt eller gav energi som vänner eller ens bry mig om att sätta på mascara.

Livskraften.

Det var ohållbart och mitt i mitt ras, eller snarare när jag hade kraschlandat med näsan före i marken så började ett frö gro inom mig. En stark vilja att leva, att finna lugnet och harmonin där det gick och att se till att förändra vad det nu var som behövdes ses över. I och med det började jag min upptäcktsfärd mot andra sidan av utmattningen. Personligen handlar det om att stanna upp och känna mig själv och känna in min omgivning. Att livet är här och nu – överallt. Livet levs levande och det är inte någonting som kommer eller som har varit utan mitt liv är där just jag befinner mig just i denna sekund. Ingen annanstans.

Gör det enkelt, se på de små sakerna.

Jag behövde inga stora fanfarer eller extraordinära saker, inga blixtrande spektakulära händelser eller nära döden upplevelser för att känna livskraften och kunna njuta av att faktiskt leva. Mina sinnen vändes mot de saker som fanns nära och jag upptäckte saker som jag inte ens hade noterat tidigare. För mig är det de små sakerna som gör livet sådär lite lagom sprittande, lustfyllt, vackert och behagligt. Som skänker ro, kärlek och en känsla av välbefinnande rakt igenom. När jag kan känna i hela kroppen och i själen samtidigt att jag lever.

För mig har det varit livsavgörande att kunna ta in och uppskatta de små sakerna istället för att missa dem eller negligera dem. Genom dem har jag äntligen kunnat börja återfå kraft och energi, glädje och kunna slappna av. Ett steg i taget, dag för dag. Mer behövs inte.

Små saker som jag tycker ger livet mening och det lilla extra som behövs för att känna att jag står med fötterna på jorden kan vara en kopp varmt kaffe i lugn och ro eller blomman som växer i diket. Att se hur molnen färdas på himlen eller notera färgen på träden. Att mina barnen har haft en bra dag i skolan, bilen som startade eller att solen tittar fram.

Sakerna som vi tar för givna.

Grejen är den att det är de saker som sker varje dag och som vi oftast bara tar för givet, varken ser eller hör eller ens lägger något värde i som jag har börjat fånga upp. Jag började notera, började slappna av och började andas. Livet blev faktiskt enklare då när allting på något sätt föll på plats. Dramatik försvann eller tappade i styrka och stressen blev mindre. Livet blev verkligt och inte bara någonting som jag ska uppleva, göra, prestera eller ta mig igenom.

Genom att lyssna till vad världen erbjuder mig oavsett om det är regn eller solsken så blir det mer konkret, lätthanterligt, oändligt komplext och underbart fantastiskt.  När jag fyllt på med lite energi ger det mig styrka att hantera de saker som kräver mer utav mig. Att lära mig att vara tacksam för de små sakerna gör att mitt liv blir lite större. Det blir dessutom roligare och mer intressant!

Träning ger färdighet.

Det är en träningssak och jag tränar på det flera gånger om dagen. Ju mer jag gör det desto självklarare blir det och även ett naturligt sätt att förhålla mig till allting. Att återigen börja spinna lite för snabbt, tappa fotfästet, få tunnelseende och känna mig mer eller mindre död inombords vill jag undvika på alla sätt och jag ser hur lätt det är att halka in i det igen. Genom medvetenhet kan jag försöka undvika det och istället stärka det som ger positiv livsenergi.

Vi har så mycket vackert och fint runt omkring oss, mer än vad jag tidigare såg och upplevde. Visst har jag en hel del som som suger musten ur mig men istället för att hänga läpp konstant och ge upp så söker jag stunden i livet. Stunden just nu. Utan brus.

Just då, i den stunden, är livet enkelt.

Kram, Sara