Acceptans låter både lätt och jättesvårt i mina öron. Troligen för att vägen dit kan vara ett litet skutt eller te sig oändlig. Häromdagen insåg jag att jag någonstans hade hoppats på en förändring som egentligen är helt utanför min kontroll. För jag kan inte ändra på någon hur mycket jag än vill det. Jag hade varit sårbar och blottat mig själv med en förhoppning om att bli förstådd, sedd och respekterad. Troligen även älskad och uppskattad. Det går inte att få någon att bry sig om de inte vill. Det går inte heller att få dem att respektera dig eller älska dig för den du är om de inte vill. Alla har vi val varje dag att ta ställning till. Jag föll in i ett gammalt mönster och blev arg, besviken och ledsen.

Yoga gör underverk.

En stund senare åkte jag iväg till terminens första yogaklass. Inte direkt sugen, snarare trött och sliten till kropp och själ men jag vet att det gör mig gott på så många sätt att utföra yoga. Det blev också bra. Under yogan insåg jag att det är upp till mig hur jag reagerar, det är bara mitt val. Så länge jag låter någon annans sätt eller svar avgöra hur jag mår eller låta det bestämma mitt värde som människa så ger jag bort all min styrka och ger den andre makt över mig. Jag får välja att acceptera läget. Här och nu.

Att acceptera.

Acceptera de andra utifrån de förutsättningar som de har. Deras väg i livet är så annorlunda mot min. Jag accepterar det och väljer att följa min egen vackra väg som är kantad av glädje och sorg, av motstånd och medgång. Ibland känns den allt för svår och ibland dansar jag fram. LIVET. Det kanske ändå inte är så svårt att acceptera. Det är rätt svårt att INTE acceptera någonting eller någon. Det tar jättemycket tid och kraft att fokusera på det som inte är bra eller varför någon väljer att inte respektera mig eller finnas där. Dessutom blir man rätt sur och vresig, kroppen bli stel och argrynkan djupare och djupare.

Lämna det och gör plats för nytt.

Bara släpp det…….Som Elsa sjunger i Frost “Let it go, let it go”! Acceptans är för mig friheten att bestämma över och älska mig själv och att ta det ansvaret. Att låta andra vara dem de är och att inte behöva kontrollera allting eller alla andra. Att vara mig själv och inse att det är allt som behövs. Tryggheten finns inom oss. Saknar vi respekt, kärlek eller tro på oss själva kan vi aldrig få det utifrån. De hålen ska fyllas av oss själva så att vi blir hela. Jag har försökt på olika sätt att laga mig själv med saker och personer utifrån med samma resultat. Det går bara om det är förankrat på insidan. Först då blir det lätt upplever jag det.

Fyll på med bra saker.

Jag håller på som bäst att fylla på med positiva saker och det känns rätt bra! Min energi är min och den ska ingen ha som inte vill ha den. Oavsett vem det gäller. Eller vad. Att acceptera mig själv är en intressant upplevelse som jag övar på för att blir bra, bättre, bäst på det. Bäst på att vara Jag! Nu är jag strax över 40 år och det är en bra grund att stå på. Så många saker som jag har gått igenom som har förberett mig och gett mig erfarenhet. Nu kan jag samla ihop dem och fortsätta utvecklas.

Tacksamhet gör mig ödmjukare.

Tacksamhet är viktigt. Det gör att det kommer in mer positiva energier i livet. Att fokusera på det som är bra, roligt eller vackert. Jag ska börja skriva ner vad jag är tacksam för varje dag utan krav. Idag är jag tacksam för att jag släppte mina gamla mönster och insåg att jag inte längre är i behov av att uttrycka mig på det viset. Jag är oerhört tacksam för mina barn. Jag är tacksam för att jag kom hem i snöstormen. Jag är tacksam för att jag fick busa lite med min lilla hund i snön. Jag är tacksam för den goda vegetariska lunchen och för att jag har ett varmt hus att sitta och mysa i. Jag är tacksam för att jag orkar och för min inre styrka. Jag är tacksam för att jag lever.

Ta hand om dig, du är viktig! Kram Sara