Hur svårt ska det vara att finna kärleken?

8

Kärleken… ja den som är så omtalad och alla vill leva med. Du vet…. the big Löööööööv.

Även om jag mår väldigt bra i min livssituation så har jag känt att jag saknar någon att prata med på kvällen. Att slippa äta middag ensam varje dag som pojkarna inte är här. Den där mysiga känslan av att sova tillsammans eller vakna ihop. Jag saknar att få de där sms:en mitt på dagen som visar att någon annan tänker på mig. Alla goa kramar och pussar. Samtal om stort och smått och allt bus och roligheter som man kan hitta på tillsammans. Att någon saknar mig och vill vara med mig – och visar det. När man känner att man hör ihop oavsett om det stormar eller om solen skiner.

Jag har själv så oerhört mycket att ge till en Man och jag vill verkligen göra det också. Helt enkelt för att det är utvecklande i sin invecklade situation att vara i en relation. Jag går igång på vissa utmaningar och relationer är ju om något just det, en utmaning. Något som får en att växa om man är villig att göra det, både på egen hand och tillsammans som par. Det är spännande samtidigt som det kan generera ett lugn, en positiv lekfullhet och en pirrig nyfikenhet. Att se vad som finns på djupet samtidigt som den där vardagen ska fungera och flyta på. Sedan kan det vara helt fantastiskt underbart!

Jag vill ha en Bra och Kärleksfull relation. Jag har uppenbarligen inte uppnått total upplysning så jag vill fortfarande träna mig i Kärlek mellan Man och Kvinna. Mina få månader på nätdejtingsidan gav viss utdelning och några erfarenheter. Kanske inte de som jag hade velat men erfarenheter är de absolut!

Den förste som jag träffade var en toppenman på flera sätt. Vi fann varandra direkt på många plan. Tyvärr valde han att inte fortsätta relationen p.g.a. personliga omständigheter vilket var sorgligt och jobbigt. Sedan hade vi mannen som utmanade mina egna fördomar och min ytlighet när han dök upp och vägde 50 kg mer än på bilderna! Inte var hans karaktär som när han skrev heller visade det sig. Sist ut var killen som verkade intressant på flera sätt och rolig. Han som bodde några timmars bilfärd bort men som jag ändå kände helt klart var värd den bilresan. Han som jag kände att jag kunde bli kär i men som visade sig mest fokusera på sig själv och till slut knappt svarade på meddelanden varpå jag kände att det inte var lönt. Snacka om en tråkig avslutning på något som ändå började positivt.

Mellan dem har jag ju chattat med olika personer på nätet men jag finner det knepigt. Många försvinner, är inte seriösa eller kör sitt tydliga och invanda tugg. Eller så är de bara inte intressanta eller tillgängliga och väldigt många bor för långt borta. Jag testade några olika platser på nätet men betalade endast för en av sidorna. Blev lite nedslagen och jag som inte alltid har det största tålamodet tappade suget. Några sa till mig att ha just det, Tålamod och ja det förstår jag ju att det kan behövas. Fast att surfa runt sådär blir lite märkligt och det blev lite tråkigt till slut men jag tror ändå att det är ett bra alternativ om man vill träffa någon.

Nu har jag inte gett upp hoppet! Jag har en liten nätdejtingpaus och det kan knappast skada. Som sagt, tålamod och komma ihåg att njuta av livet i övrigt. Jag vill ändå att det ska kännas spännande och roligt att leta och söka. Sedan finns det en annan “faktor” i mitt liv som jag vill ska utvecklas men som just nu känns lite osäkert och svajigt. Det är en utmaning och ett test av mig själv som jag försätter mig i men man måste våga för att komma någonstans.

Jag skrev till en person, en man och ställde en fråga till honom. En generell fråga som jag ville ha ett manligt perspektiv på. Jag upplever att många män blir lite rädda eller drar sig undan mig när de känner och märker av att jag är den jag är. En stark och lite lagom vild kvinna som inte behöver räddas eller låter sig styras hur som helst. Jag är mjuk på utsidan med en inre kärna som brinner och är stark. Jag kan nog vara intensiv och jag ger allt, jag hoppar hellre än fegar ur.

Jag tar ansvar för mig själv och för min egen del i händelser och i det som jag säger. Å andra sidan vill jag ha samma sak från min partner. Många vill inte ta sitt ansvar eller se sin egen del och blir antingen arga eller provocerade av mitt sätt att vara och att se på saker o ting. Känslomässigt är jag mycket och jag är en person med ett stort djup men också en busig och tramsig sida. Jag blir inte imponerad av titlar eller pengar utan av en person med en vacker själ och ett gott hjärta. En klok och kärleksfull man med humor är attraktiv medan en ytlig och känslorubbad man med en titel inte är intressant alls.

Som ung kände jag lite samma sak. Jag var aldrig en av de där häftiga poppistjejerna och jag har aldrig heller varit fnittrig och gullig. Jag har haft många vänner som varit killar, jag reder mig själv och jag känner mig ändå som kvinna på flera sätt. Kanske är det så att vissa killar och män inte vet hur de ska “imponera” när de möter en sådan person som jag? Kanske har jag helt fel i att de blir osäkra eller skrämda. Jag är kanske bara inte så spännande eller attraktiv för många. Vad vet jag?

Huvudsaken är att jag finner den som är rätt för mig just nu, de andra är inte viktiga. Det gäller väl bara att andas, glädjas med livet och invänta tills rätt man, rätt “krigare” kommer längs hans väg och korsar min. När han väl gör det önskar jag att jag inte blir rädd själv för att låta honom komma nära och öppna upp för nästa del i livet.

Kram och Namaste, Sara

 

 

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

8 kommentarer

  1. Anita den

    Tänk! När du beskrev dig själv var det som du beskrev…..mej
    Jag står med ena benet i dejtingträsket och börjar komma till det du beskrev….en paus
    Har dejtat kanske ca 7 stycken en av dom var en riktig pärla….han ville ses igen…pratade ca en vecka efter fösta dejten och han var mer på än jag….men efter att han fick flunsan….bara försvann…nåja
    Jättefin läsning tack! du fick mig att förstå att ja tålamod är bra att vara utrustad med.
    Anita ?

    • dansairegnet den

      Hej Anita,
      det är en speciell värld att traska omkring i – den där dejtingvärlden.
      Han finns där ute och ja, tålamod är nog det som vi behöver. Framförallt att prioritera sig själv.
      Börja där så kanske han är bakom nästa hörn?
      Kram <3

  2. ? den

    Tack för att du delade lite av din story, en story som jag väldigt väl känner igen mej i på flera vis och just idag, samt sista tiden tänkt mkt på igen. Ibland är det alltför lätt att rannsaka sej själv i dessa komplexa men ack så intressanta frågor. Känner mej lite upplyft ändå, efter lite flirt med någon som utstrålar något alldeles speciellt, utan att jag övht vet vem han är. Önskar dej allt gott och att din krigare korsar din väg när det är dax, liksom för mej??

    • dansairegnet den

      Hej!
      Hoppas din krigare också kommer. De gör de säkert när vi är redo för dem tror jag.
      Stor Kram Sara

  3. Katarina Kemi Lindgren den

    Hoppas du finner kärleken, den rätta för dig ?
    Jag trodde aldrig jag skulle träffa ngn efter min separation, att gifta mig hade aldrig ens funnits i min vildaste fantasi…Nu är jag gift med mannen i mitt liv ?
    Det gick fort…Vi har nu varit tillsammans i 7 år (Men det känns som nyss vi träffades samtidigt som det känns som vi känt varandra mycket längre). Han friade efter ett halvår, vi förlovade oss efter 1 år och gifte oss efter 2 år ?
    Vi träffades på nätet snabbt…samma kväll råkades vi ute… 😉
    Lycka till! ?

    • dansairegnet den

      Åh så roligt att få ta del av en solskenshistoria!
      Fantastiskt och så roligt för er! <3
      Stor Kram

  4. Margareta Mattsson den

    Hej, tack för att du delar med dig av dina tankar…som så väl platsar in i mitt liv, trots att det är många år mellan dej och mej!
    Har ofta råkat ut för män som bara utnyttjar…är gifta eller bara vill förverkliga sig själva…
    Kram?

    • dansairegnet den

      Hej Margareta,
      tack för att du själv delar med dig.
      Jag tror inte att ålder spelar någon roll <3 <3
      En dag så är vi redo för männen i våra liv och då möter vi dem, redo för oss.
      Var rädd om dig, Kram Sara

Svara till dansairegnet Avbryt inlägg