Vi är många i Livet som kämpar för vår rätt att vara den vi är, den som vi föddes att vara. Vår själ valde oss och det här livet och vi har vår fulla rätt att leva det exakt på det sätt som vi vill och känner är rätt för oss. Om det så är att vi har en sexualitet som avviker från den hetro, en diagnos av något slag som gör att andra reagerar, kommer från ett annat land, har en annan stil eller som jag, mediala- och healingförmågor.
Jag föddes med det. Så är det. Jag har länge vetat om det, faktiskt mer eller mindre hela livet och har utvecklat den sidan mer och mer genom att acceptera den, glädjas åt den, vara stolt och inse att vad än alla andra säger eller tycker så är de inte jag och det är inte deras liv. Det är Mitt och Jag Äger det. Jag tror att vi alla har en uppgift och att vi är här av olika anledningar, alla har inte samma väg att vandra men allas väg är lika viktig och betydelsefull.
Som liten trodde jag att vi alla levde och upplevde det som jag gjorde. Numera tror jag att barn är öppna och att allteftersom vi växer upp sluter vi oss mer och mer för det som finns och för allt som rör sig runt omkring oss och i oss. Jag levde lite i en parallelvärld där jag fick information och meddelanden, såg färger runt människor och kunde känna av dem. Där jag såg och kände av entiteter och energier som andra inte gjorde och stundtals såg jag dem där rakt framför mig.
Jag fick till mig att det inte är sant, allt det där som jag upplevde och när jag märkte att de andra i min omgivning varken förstod eller såg eller hörde samma saker, då började jag sluta det inom mig. Mina upplevelser fanns kvar men jag pratade inte om dem med någon. För det fanns ingen som förstod. På ett sätt var det okej men jag kände mig oerhört ensam och utlämnad.
Många gånger skrämde andar och energier skiten ur mig rent ut sagt! Jag brukade lägga ett skydd kring min säng med gosedjur för att hålla andarna borta medans jag ropade på mina föräldrar om jag kände att det behövdes. Jag hade till och med en uppstoppad alligatorunge med kalla döda ögon av glas och en bruten svans som läckte sågspån som beskyddare i sängen när jag var runt 9 år! Jag visste inte hur jag skulle hantera allt som jag upplevde.
Som tonåring brukade jag sova med en arm under täcket och mitt huvud vilande på den andre men med det långa håret som ett täckande beskydd eftersom jag tyckte det var obehagligt när andarna eller guiderna tog på mig. Det hände att jag vaknade och vände på mig för att mötas av ett svävande ansikte eller av att någon stod i dunklet. Utan någon att dela mina upplevelser med blev de ibland skrämmande men de var en del av mig och min vardag, dag som natt. Oftast var de en positiv och djup sida i livet.
Kontakten med andra energier skedde inte enbart på kvällar och nätter, det hände lika ofta på dagtid men det var lättare att hantera. På dagtid fick jag mer information och saker till mig. Många bilder om andras liv och mående. Ingenting som jag skrev ner men det fanns inom mig. Jag visste vad de skulle berätta och vad som hade hänt dem och vad som pågick.
Som tonåring kom jag i kontakt med meditation genom min pappa. Det öppnade upp mig och mina förmågor ännu mer. Det var helt fantastiskt att se och känna av hur saker utvecklades och förstärktes! Så himla häftigt och otroligt helande för en ung tjej som inte mådde bra, delvis på grund av usel självkänsla och litet självförtroende, att få ta del av en värld där många var kärleksfulla och inte dömande på samma sätt. Där det fanns fler som förstod och ville prata om vad jag upplevde och som kände igen sig.
Jag gick utbildningar i meditation, tog kurser och arbetade med det. Var i en miljö där många och mycket kretsade kring spiritualitet och andlighet. Jag mediterade minst en gång om dagen, ofta flera gånger och mådde överlag väldigt bra.
Jag fick bättre självförtroende och mådde mycket bättre med att vara den jag var men andra runtomkring mig som jag vuxit upp med förstod mig inte. Jag vågade inte lita på mig själv. Kände att jag inte passade in och att det var fel av mig att gå mig egen väg. Speciellt den spirituella vägen. Den som egentligen var så rätt och så riktig för mig.
Ett par år tidigare när alla andra begav sig till USA för ett läsår som utbytesstudent, vilket säkerligen var otroligt roligt och utvecklande, begav jag mig istället till Brasilien. Jag kan säga att det var ett magiskt och tufft år som jag är oerhört stolt över och som finns i mitt hjärta för evigt. Mitt första fotsteg på brasiliansk mark gav mig känslan av att vara tillbaka. Av att här har jag levt i ett tidigare liv och kanske var det det som gjorde att jag anpassade mig så fort till kulturen och att jag faktiskt lärde mig flytande portugisiska väldigt snabbt.
Till och med att flytta utomlands, vilket jag gjorde när jag var 20 år, var inte helt acceptabelt för vissa. Som att jag inte var vuxen och ordentlig om jag inte stannade kvar i Sverige och läste på Universitetet direkt efter gymnasiet. Jag skulle ju inte plugga först utan jobba tänkte jag. Dessutom var jag fullkomligt förälskad och följde mannen i mitt liv till hans hemland i Mellanöstern. Även det landet var som att hitta hem. Den känslan går inte att förklara om man inte själv har upplevt den. Den är oerhört stark och någonting inom en vibrerar av igenkänning.
Utomlands fann jag fler som jag med ett intresse för andra världar och andra sanningar än den som så många köper eller tar för given. När jag återvände till Sverige efter några år så minskade mitt engagemang i det spirituella och i meditationen. Dels var det lättare att försöka smälta in och dels var det så många andra saker som tog plats och andra situationer som upptog mitt fokus och min vardag. Det såg jag inte riktigt klart då och jag frågade mig många gånger varför just jag behövde få de här ofta tunga och svåra erfarenheterna? Jag fick svar varenda gång: för att jag behövde samla på mig en massa erfarenhet för att kunna hjälpa andra att må bra och finna sin väg och sin själs mening. Så jag samlade på mig ett bibliotek inom mig.
Mitt intresse för andlighet försvann aldrig. Och jag fortsatte att se, känna av och få information även om jag stängde ner väldigt mycket under vissa svåra perioder i mitt liv. Jag påverkades enormt av andras åsikter om vad som var rätt och fel. Jag höll det inom mig och vågade aldrig yppa mina erfarenheter eller min dröm om att arbeta med det och kunna ge andra en chans att utvecklas och må bra.
Kritiken och negativa kommentarer tog hårt när jag redan kände mig annorlunda och hade dåligt självförtroende. De som själva inte hade erfarenhet av allt det jag hade skrattade, hånade och förlöjligade. På ett sätt ifrågasatte jag det aldrig, jag var så van vid att möta den reaktionen och inte stark nog att stå upp för mig själv, vara ärlig med vad jag upplevde och lugn och trygg med det.
Det ÄR tufft att vara en outsider, att inte ha andras stöd eller ens förståelse för vem man är eller för vad man gör. Man inbillar sig själv att det är säkrare att stanna kvar och inte göra väsen av det som sticker ut. När man börjar bli lite jobbig, pinsam eller obekväm så är det inte alltid man är redo för den reaktionen hos andra. Att ideligen behöva bli ifrågasatt och behöva försvara sin egen person, sina drömmar och sina erfarenheter – det man faktisk vet och är med om i allra högsta grad – kan lätt bryta ner en och få en att tappa livsglädjen.
Man vill få vara med och bli omtyckt. Behålla sina vänner och sin familj, få kärlek och respekt och man går omkring i tron om att ingen kan vilja välja att vara med mig om de visste. Men grejen är den att de rätta mänskorna kommer och de rätta personerna kommer att acceptera dig precis som du är. De som vill veta, de som behöver dig och vill vara med dig, de som uppskattar dig kommer att finna dig. De kommer älska dig för att just Du är Du.
Så kom det en tid då jag inte kunde hålla tillbaka längtan längre. När jag märkte att jag sökte mig tillbaka till den spirituella världen och ville vara sann mot mig själv. Jag ville må bra och vara den jag är. Automatiskt sökte jag mig till mat som förändrade mig och som gav en mer ren energi. Jag började med yoga igen, mediterade mer och mer – och allting förändrades. Det gick inte att ljuga för mig själv längre eller försöka stoppa in mig i en norm eller i ett liv där jag inte fungerade och inte mådde bra. Förändringarna gav mig kraft och styrka, mod och beslutsamhet.
Jag separerade från mina barns pappa av andra anledningar men efter det beslutet var taget så var det som att öppna en port och ljuset strömmade in. Fokus låg på att mina barn skulle må bra och på att jag ville utvecklas. Jag gick in i en oerhört intensiv period som fortfarande håller på.
Att acceptera att jag är den jag är trots att många andra har starka åsikter om det kom utifrån att jag gick djupt in i mig själv och lärde känna mig själv igen. Många timmar med meditation, långa promenader i alla väder där jag fick kontakt med naturen och ett fokus på att göra sådant som jag mår bra av. Inga krav eller måsten och jag slutade följa och började lyssna, verkligen lyssna till mig själv.
Det handlar om att det faktiskt inte spelar den minsta roll vad någon annan säger eller tycker. De har inte mer rätt än du. De vet inte bättre än du själv om vad som är rätt och riktigt för dig. Deras åsikt är inte mer värd än din. Ditt liv är ditt och inte deras. Du är värd att lyssnas på och att älska dig själv. Du är värd att följa din väg som ger dig ro och glädje. DU ÄR DU och du har din fullaste rätt att vara just den fanatiska person och vackra själ som är du!
Under de senaste året har jag dessutom utvecklats medialt och spirituellt genom mitt eget personliga arbete och genom olika utbildningar. Jag har en mentor som stöttar mig och jag arbetar kontinuerligt med min egen utveckling. Det är väldigt fascinerande och ibland tufft på flera plan, samtidigt så otroligt givande och kärleksfullt. Jag har både insett och fått uppleva i verkligheten hur jag kan hjälpa andra genom att använda mig av de gåvor som jag har. De som ger mig så oerhört mycket glädje, insikt, ljus och kärlek när jag vågar vara den jag är och var helt och fullt ut mig själv!
Att acceptera mig själv har gett mig ett lugn och en livsglädje som saknades tidigare. Det vill jag så gärna att andra ska få uppleva!
Kärlek och ljus, Namaste. Sara
