Är det nu jag ska bli en pannkaka?

0

Vi är faktiskt rätt sams, jag och barnens pappa vilket är trevligt och underlättar en hel del. För min del känner jag att jag är klar att ta steget att finna en ny man i livet. Nej det är inget förhastat eller desperat beslut alls utan bara att jag är där och har processat så mycket redan före beslutet att separera. En stor och fin insikt är att jag inte känner att jag behöver en man utan vill ha en man i mitt liv. Den skillnaden är stor för mig personligen.

Jag vet att jag mår bra och är trygg med att vara för mig själv. Barn har jag redan två stycken underbara exemplar av. Mina fötter står på jorden och jag är en stark kvinna som upptäckt min respekt för mig själv. Med andra ord varken vill eller måste eller ska eller behöver jag jaga efter en man för att känna att livet är komplett. Inte heller för att göra mig hel. Att bli hel kan jag bara göra själv genom att ge kärlek, visa respekt och känna acceptans till mig själv.

Att jag sedan finner det stimulerande, utvecklande, roligt och givande på flera sätt att vara tillsammans med en man är en annan sak. Jag trivs med att vara i en parrelation men numera vill jag ha lite andra sidor och delar i en kärleksrelation. Som det är nu vill jag bo ensam förutom när pojkarna är hos mig. Att få rå om mig själv är väldigt skönt och befriande! Att finna någon som vill samma sak vore ju himla bra.

Jag är under utveckling och fokus ligger helt och hållet på barnens mående och på att jag ska landa i det här och ge mig själv vad jag behöver. Att dela livet med en man är också en del i utvecklingen som jag ser det. Vi lär oss av varandra om man är öppen för det. Så var hittar man en Man? Måste jag ut på nätet och bli en glad pannkaka? Leder alla dessa dejtingsajter till någonting eller är det mest en massa dejtande och svepande hit o dit över mobilskärmen?

Inte för att jag känner mig lastgammal precis men jag har inte helt hängt med i den här formen av dejting då jag heller inte har behövt det under de senaste 14 åren. På jobbet fick jag helt spontant ett dejting tips av en manlig kollega som av någon anledning ansåg att det kunde vara bra för mig. Nu tror jag att råden var mer vinklade ur ett manligt perspektiv då han sa att barnvagn eller hund, helst både och var en stor magnet. Spontant svarade jag att barnvagn lär jag inte gå omkring med så till vida jag inte lånar någons söta bebis och drar omkring med. Hund har jag förvisso men inte är hon någon stor manlig sak.

De råden var helt meningslösa och inte heller efterfrågade av mig. Vet inte hur många män som hade dragits till mig om jag gick omkring med en bebis och en pytteliten fluffig hund? Faktum är att jag har gått omkring med barnvagn och hund med mina egna barn och en annan hund. Inte var det en magnet då vilket jag i och för sig inte heller sökte efter.

Helt ärligt vet jag inte hur det ska gå till. Be en bön? Attraktionslagen? Den tror jag på även om jag inte helt greppar den. Jag har inga direkta hobbies eller tränar på ett gym. Jag går inte på fester speciellt ofta eller har en massa singelvänner. På min arbetsplats är det ett begränsat utbud av passande män och jag raggar inte på en bar eller på ett dansställe.

Kanske får jag vänta och bara vara här och nu. Det fungerar. Han är kanske på ICA eller Jula eller var tusan som helst! På andra sidan jorden är också en möjlighet. Kanske blir jag en pannkaka bara för att prova på. Jag vet ju faktiskt inte alls hur det fungerar och ska inte avfärda någonting som möjligtvis är både roligt och givande. Så, nu har jag faktiskt gjort en profil på en dejtingsida. Jodå så att. Jag ger det ett par dagar sedan bestämmer jag mig för om det är värt det eller om jag avbryter. Det är inte helt enkelt eller självklart känner jag fast lite roligt är det allt.

Vad jag vet är att jag är redo men inte stressar. Inte känner mig mindre värd eller osäker. Jag är rätt lugn och samlar kraft. Tar en dag i taget och söker harmoni och är tacksam för allt som jag möter. Både det som är jobbigt och det som är lätt och roligt.

Någonstans finns han och han dyker upp när det är dags. Jag tycker det är spännande att se vad varje dag har att ge, good days and bad days.

Kram och Namaste, Sara

 

 

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke