När man står där på kanten så kommer rädslan för att man ska falla och slå sig. Det är långt ner till marken. Eller så lyfter man ansiktet upp mot himlen, skådar ut över landskapet och inser att man kanske ändå kan flyga och lätta utan att skada sig. Vissa saker är viktiga att göra och våga. Speciellt de som rör en själv och ens mående.

Det har gått 1 år sedan jag blev sjukskriven och så mycket har skett under den här tiden. Insikter, beslut, erfarenheter och framför allt en positiv utveckling. Även om jag känner mig sårbar och är mycket känsligare än tidigare så är jag på samma gång starkare. Jag har landat mer i mig själv och har skiftat fokus. Att gå tillbaka till gamla vanor och beteenden är inte en valmöjlighet för mig. Jag vill inte eftersom jag inte mådde bra av det. Sakta sakta har jag gjort justeringar här och där.

Min väg är påbörjad, jag är långt ifrån framme och det gör absolut ingenting. Själva resan är grejen hur klyschigt det än låter. Hade jag gått direkt till mål utan att passera Gå så hade jag missat alla erfarenheterna och min möjlighet att växa som person och som själ. Vad är då poängen med att ha kommit i mål? Jag är djupt tacksam över mina livserfarenheter. Det känns som att det blir ljusare i livet och jag blir lugnare. Ett lugnt steg i taget.

Det är spännande att upptäcka att jag kommit ut på andra sidan helskinnad och med ett större lugn. Trots att jag har fått lära känna mig själv igen så känns det ändå som att jag har återvänt till min kärna, till den där lysande punkten som ändå är mer Jag. När jag blickar tillbaka så inser jag att jag faktiskt har vågat flyga och ta steget mot förändring och mot att ta hand om mig själv. Det har känts bluddrigt men det blir allt klarare efter hand som jag fortsätter på den vägen. Tänk att lite kan göra så mycket!

Mitt nya förhållningssätt spiller över på barnen helt naturligt. Jag känner att jag oftast har mer ork att ta tag i saker och även en tydligare medvetenhet om att jag behöver mina gränser och ska vara rädd om dem. Livet är roligare när jag ser på mig själv och på livet med mer accepterande ögon. Jag är tacksam över min inre styrka som ändå hjälpt mig genom livets många krokar och svängar. Att återfinna den och kunna använda mig av den för egen del och inte bara i kampen för en bättre skola eller andra jobbiga situationer har gett mig ett större lugn. Ett förtroende för mig själv. Så är det kanske, när vi börjar ge oss själva mer uppskattning och kärlek så kommer välmåendet och lugnet.

Universe

Nu är inte min vardag ett enda lätt moln på något sätt men det är ju helt enkelt lättare att handskas med livet när man har återfått lite energi…. när lusten och glädjen är väckt och det finns hopp.

Kram och Namaste, Sara