Karma eller vad tusan är det som pågår?

0

Måndag, vaknade redan vid 04:20 och fick tankar kring ett möte som jag hade haft på jobbet i fredags. Skrev ner dem för att kunna sova men det var svårt för huvudet var fullt av olika saker som jag verkligen inte ville ligga och fundera över klockan mitt i natten. Lagom tills jag skulle vakna hade jag somnat om.

Morgonen förflöt ändå rätt lugnt, jag var trött men hyfsat fokuserad och barnen kom iväg dit de skulle. Jag gick en hundrunda tillsammans med en vän före det var dags att åka till jobbet. Jag ville verkligen inte åka…det var inte bara måndagssegheten utan jag hade en oro i kroppen. Tog bilen i alla fall och styrde nosen mot jobbet några mil bort. Ju närmare jag kom desto mer panik fick jag. Panikångesten som jag inte hade haft på länge kramade sig fast och jag kunde inte ens få bukt med den med mina andningsövningar. Tog ändå min väska och gick in i byggnaden och upp till min våning. Eftersom jag är deltidssjukskriven så är det en dam som hjälper till. Hon och jag blev kallade till chefens rum för ett möte.

Det som jag hade vaknat av i natt fick jag mig nu serverat plus en hel del därtill. Min intuition hade varit rätt och det är väl också det enda positiva. Under mötet blev jag väldigt upprörd och ledsen, jag kände hur jag blev sviken och utmanövrerad och hur all ork som jag skrapat ihop smulades sönder. Motivationen blåstes bort tillsammans med min tillit. Det är rätt svårt när personer säger att de gör en sak för dig men i själva verket har annat i åtanke. När du får småhugg i ryggen men ändå ska sitta och svälja vad de säger och jag inte får vara delaktig över huvud taget i processen.

Som sjukskriven blir jag knappast mindre trött eller mer positivt inställd av att uppleva det som att jag inte är värd så mycket utan rätt utbytbar. När de inte är intresserade av mig som person utan endast av vad jag kan prestera. Jag förstår till fullo att det är jobbigt för mina kollegor när jag är borta och att de behöver stötta upp min tjänst. Jag är varken dum eller korkad och inser att arbetsuppgifterna behöver utföras. Det är sättet man levererar saker, eller att man inte bryr sig om vad jag tycker och tänker utan kör på. Jag tror att det är många sjukskrivna som känner igen sig. Man sitter i underläge, man är helt slut, man är rädd att förlora sitt jobb och sin inkomst, man kan inte leverera exakta datum för när man är reda för 50% eller för 75%. Man lever i någon limbo av röra, osäkerhet, rädsla, och stress. Samtidigt som man är sjuk ska man vara frisk nog att ta sig ann alla instanser som är involverade. Man ska orka leverera, finna fakta, vila, läka, pusha sig själv till att ta sats och börja jobba, ringa psykologer, ordna upp hela livet eller i alla fall se över sin arbetsbörda. Som sagt, man måste vara frisk för att vara sjuk.

Just den här veckan har jag dessutom extra mycket på agendan vilket redan har orsakat ett hyfsat stresspåslag. Jag försöker att ta en dag i taget eller till och med dela upp dagarna i tidszoner för att underlätta för mig att hantera allting. Vi har flera viktiga möten som vi ska på plus olika tandläkartider och annat som hör vardagen till. Mer press behövde jag inte. Så vad är det som gör att jag får mer och mer att ta hand om? Karma? Har jag varit så odisciplinerad eller vårdslös att jag behöver bli dränkt i ansvar? Varför kommer allting på samma gång? Finns det någon röd tråd som jag har missat? Tack men jag behöver verkligen inte mer nu Karma eller Gud eller vem som nu styr där uppe eller bland oss. Jag har så det räcker och blir över och vill helst ta itu med allt det först innan jag får mer på mitt bord. Nej jag tycker inte synd om mig själv, jag är bara för nedgången för att mäkta med allting. Jag kan ta det men inte på samma gång.

Idag hade jag med glädje tagit emot några miljoner i vinst, åkt på en långresa till en söderhavsö där familjen kunde slappna av med vattenlekar, sandslott, djungeläventyr och underbara vyer. Bara få slippa vissa delar en stund och få samla energi för att reda ut allting, släppa det som bör befrias och omfamna det som skall behållas eller utvecklas. Få meditera vid strandkanten och yoga i gryningen.

Fy hundan så trött och sliten jag känner mig. Det är yoga ikväll vilket jag ser fram emot. Jag läste i en yogatidning om att vara i tystnad. Det lät hur bra som helst känner jag! 7 dagar fixar jag lätt (tror jag). Känns som en semester för mina öron och mitt huvud. Jag behöver tid för mig att få gå in i mig själv och få distans. Kanske att jag gör en sådan grej så småningom.

Visst jag arbetar inte många minuter just nu men jag är trött bara av att ta mig till och från jobbet. Dessutom har jag inte samma ensamtid längre eftersom A inte vill gå till fritids längre och kommer hem efter skolan. Han är naturligtvis välkommen hem men det innebär samtidigt att jag behöver organisera mig, styra upp och fixa.  A går ut med hunden i och för sig och det är bra för honom och lilla Sötis. Jag kan inte ligga ner och sova hur som helst eller bara vara vilket är underbart skönt. Att bara vara i nuet

Jag vill ha dagar då allting flyter på, jag minns inte hur det känns när livet består av mindre beslut som inte gav så stora utfall eller gjorde så stora skillnader.

Kram Sara

 

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke