Oro över inlägg om inbjudan…

0

guiltDet kom även om jag hade hoppats att det inte skulle göra det. Oro och lite dåligt samvete över mitt inlägg om inbjudan eller snarare uteblivna sådana. Varför känner jag så frågar jag mig själv? Inlägget skrev jag eftersom jag undrar varför och att det kring nyårsafton blir rätt uppenbart. Jag ville inte såra någon av de fina vänner och bekanta som jag har. Inte heller ge någon dåligt samvete men själv fick jag just det. Dåligt samvete. Det är som att det är lite skamligt att erkänna att vi inte blir bjudna så ofta utan att det övervägande är vi som initierar en middag eller som i det här fallet, nyår eller midsommar. Att vi är ensamma och står lite i utkanten.

Tacksam.

Jag är verkligen tacksam och glad över de gånger som någon frågar om vi vill komma hem till dem eller om vi ska fira någonting tillsammans. Det är väl så att det är kännbart att vårt sociala liv ibland känns tunt och att vi har en upplevelse ibland av att vi inte riktigt passar in.

15135974_1257502244313493_3423412110478228708_nFlytten tillbaka.

Flytten tillbaka till min hemby var inte ett självklart val, det har dock varit bra att komma hit. Däremot är det ju så att min bild av byn från min uppväxt inte alls överensstämmer med hur det är nu. Jag har inte vänner som jag en gång hade, ingen självklar plats och tillhörighet. Det har varit svårt och knepigt att komma in i det sociala livet. Många vuxna tillhör redan en grupp och många gånger blir man inte insläppt utan får skrapa lite på ytan. Våra barn har inte någon aktivitet efter skolan av olika skäl vilket också gör att vi hamnar lite utanför. Många föräldrar träffas ju på träningar, det blir en naturlig mötesplats och man har dessutom någonting gemensamt.

Skapa vänskapsrelationer som vuxen.

Att bara ha barn i samma klass verkar inte vara tillräckligt för att skapa relationer som vuxen. Kanske vet man inte hur man ska närma sig oss? Vi är rätt öppna personer, kanske är vi för På? Är det vi som inte riktigt är som andra….? Kanske saknar vi den sociala kompetensen som krävs för att det ska klicka eller fungera fullt ut? Jag vet inte och vi har många gånger ställt oss den frågan både mannen och jag själv. Kanske är vi rätt personer på fel plats helt enkelt? Vi är bra som vi är. Jag är rätt trött på att klanka ner på mig själv så nu slutar jag med det. Jag har ett värde, min familj lika så och vi är varken sämre eller bättre än någon annan. Vi duger fint.

Jag har jättefina personer runt mig.

extDet finns flera jättefina personer här i byn som jag uppskattar mycket och som jag har äran att få umgås med lite då och då. Vi är alla upptagna med vardagen och många gånger finns varken ork eller tid att ses. Jag har även fina personer utanför den här lilla byn som jag uppskattar mycket och som jag inte heller ser eller träffar så ofta av samma anledning. Jag är fullt medveten om att jag själv inte alltid orkar med att vara social då livet är kaotiskt många gånger eller helt enkelt väldigt påfrestande. Fast det är kanske då som jag verkligen behöver någon som frågar om vi vill komma hem till dem på en fika eller middag. När jag inte orkar fixa och dona eller laga middag för många. När vi egentligen bara behöver komma ut ur huset och träffa andra.

Kluven.

Poängen är att jag ångrade vad jag skrev samtidigt som jag inte gör det. Jepp, hyfsat kluven. Det dåliga samvetet är eftersom jag inte vill såra någon av de fina personer som bryr sig om mig och min familj och jag inte vill framstå som en missunnsam, deppig, otacksam surkart. Jag ångrar inte inlägget eftersom faktum kvarstår och vi oftast sitter själva vid de här tillfällena om vi inte står för inbjudningen och någonstans borde det vara ok att få ha tankar och känslor kring det som inte enbart är positiva.

Till syvende och sist är det upp till mig.

Jag står fast vid att det fortfarande är de övriga dagarna som är viktigast i livet. Dessutom är det upp till mig vad jag gör av min dag – varje dag. Min lycka ligger i mina händer, inte i någon annans. Nu släpper jag det här och siktar framåt. 2017 har precis börjat och det är ändå rätt spännande!8bf492370a4ad98b830a3e8186760721

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke